Lamorna i Hulta

Nu har vi "lama"-djur här i Hulta!!! En av varje sort. Stoet är två år och hingsten är ett år. Det är mycket försiktiga och vaksamma djur, men snälla.

De är mycket elegant byggda och har en lång hals som gör att dom har bra överblick över omgivningen. Man kan jämföra dom med giraffer och strutsar vilka utnyttjas av mer korthalsade betande djurslag som vakter! När dessa "vakter" varnar/larmar så flyr gräsätarna. Det är detta man
utnyttjar genom att låta lamor gå med får!

Vårt 2-åriga lamasto heter Alba och är nästa helt vit. Hon har en bred orangebrun båge på varje sida om huvudet. Bågen går från öronbasen neråt och följer ganaschen en liten bit. Hennes pappa, Sebastian, är också vit med fläckar på bägge sidorna av huvudet. Mamman är mörkt svartbrun med bläs.

Vår 1-åriga lamahingst heter Heffe Klumpen, Yepp efter heffaklumpen i Nalle Puh (som båda våra tvåbeningar gillar) samt att chef/ledare på spanska uttalas (h)effe.

Dom är helsyskon. Heffe kommer att bli kastrerad längre fram för vi vill inte ha "lamaavel" bara "ull-leverantörer".

Varför vill man då ha lamor och hur hittar man sådana djur? Jo, matte läste redan som ung alla reseskildringar om Sydamerika.

Allt ifrån indianerna i Amazonas och inkas i Peru samt om djurliv i hela Sydamerika ända från Eldslandet till Mexico. Och förälskade sig i dom där som kallades lamor!

Matte sysslar också med textilt hantverk, spinner, väver, färgar osv. i mån av ork. Därför finns här f n 10 st får som försörjer hantverket med fiber-material. Och även en del kompisar som sysslar med ull. Hon jobbade/höll på med hästar i 30 år tills sjukdom och operationer gjorde att armstyrkan inte klarade detta mer.

Här var det djurlöst och tomt på utsidan i två år sedan klarade dom sig inte utan vi (fåren) införskaffades. Husse är numera pensionär sedan 7-8 år så nu har matte "extra" armar som hjälper till.

Nåväl, matte har i ett par års tid funderat på alpackor för det är ju "små-lamadjur" och dom finns ju numera att tillgå här i Sverige. Men dom är jättedyra och sjuklönen låg. Sedan upptäckte matte att det FINNS riktiga lamor i Svea rike! OCH då kostar dom inte riktigt lika mycket!!! En "billig" alpacka motsvarar i pris 2-3 lamor. OCH det var ju lamor matte egentligen ville ha!!! Och dom kan man ju också spinna av!!!


Nä, här skall det inte vara enstaka djur utan skall man köpa in något så skall dom i alla fall vara två! Matte kollade Blocket m fl annonsställen och nu för en månad sedan dök det upp ett ställe med två lamor till salu!

Matte ringde och talade om att vi väldigt gärna ville ha just två lamor och undrade om vi kunde komma överens. Vi får höll alla våra 40 st klövar. Och se det gick nog att prata ihop sig.

I fredags vart dom iväg och kollade in lamorna och DOM kom med hem!!! Så nu är vi lamaägare!!! Transporten från Skåne gick helt perfekt. Matte talade om att "dom där nere" sagt att lamor la sig ner och var lugna att transportera - Och det stämde!!!

Redan när dom kom hem på fredagskvällen så stog det nyfikna grannar och väntade. Så dom fick hjälp att lasta av dom där lamorna. Först hände ingenting för lamorna gick längst in i släpet och sedan fick matte smyga in och försöka få ut dom. Yepp, då kom dom fort ut vill jag säga! Alla vi får stod och tittade på och fick syn på något som liknade långbenta får med strutshalsar. Eller som lille Calle, 3,5 år, sa "men vilka konstiga kroppar dom har dom där hästfåren!"

I början var dom mycket blyga och smög omkring i hagen. Matte hade stängt in dom i lilla hagdelen utanför köksfönstret för att ha koll på dom!!!

Extra stängseltråd fixade dom i onsdags så nu är lilla hagen återställs med "hingststaketshöjd" 150 cm!!! På lördagen hjälpte vi matte att fästa på två rader tråd för att vi skulle kunna dela hela hagen med nykomlingarna.

Sedan i lördags har nog hela Hulta och några till varit och inspekterat hur lamor ser ut. Alba och Heffe smyger inte iväg och gömmer sig längre. Bilar, två- och fyrhjuliga motorcyklar,

joggare, hundar på promenad bryr dom sig inte längre om att gå undan för.

Dom står ibland nere vid vägen och kollar noga in vad som händer och ibland längst uppe i backen och vilar. I början sov dom nere vid skjulet, mellan stängslet och skjulet där maten serveras, men nu har dom bäddat upp var sin lega halvvägs upp i backen bakom lagårn.

Ringen längst upp finns det lamor i och ringen nere till höger deras vaktande hund Emma. Själv står matte längst nere vid den spännande vägen med ryggen mot staketet. Härlig kvällssol var det i lördags!

Mat, dom äter ALLT. Gillar inte pepparkakor ännu så dom får vi får i extra ranson!!! Toppen! Matte har lagt deras mat högt upp på en ståltunna - vilket är fusk för då kan inte vi får äta upp den! Sedan har dom lärt sig att komma på VÅRT lockrop: Kom kom flickkkkkorna! Och numera så luktar dom bägge två på mattes hand så hon är jättelycklig. Och vi får alla både hackad vitkål, morötter och äpplen i tillskott utöver havre, sojakross och torkat bröd. Idag fick vi även extra mineraler
                                                         och det gillade vi får och lamorna!!! Imorgon skall dom öppna
                                                         en ny höbal och då blir det fest!

Höet är allra godast nyuppackat!!! Fast det verkar som om lamor äter hö hela tiden oavsett om det är grovt eller fint. Heffe äter massor!!!

I fredags fick vi också hem ett par buntar långa stolpar. Matte säger att så fort det går att hägna in åkern framför huset så skall vi få en jättestor hage till!!! Och sedan skall dom hugga ur bland träden nere vid ån så vi skall få gnaga goa saftiga grenar. Undrar just om lamor gillar sådant eller om vi får ha
                                                        det godiset för oss själva?

Men nu närmaste tiden får vi koncentrera oss på att "tämja" lamorna, d v s enligt matte att vänja dom vid oss alla och att bli klappade, få dom att lyfta fötterna, få på sig grimmor, låta sig ledas samt slutmålet låta sig kammas så att matte får lamaull att provaspinna!

Tja, verkar bli en livad vår för matte har beställt en ny klippstol till oss och det blir att under några veckor klippa oss får också. Fast husse hjälper ju till också så det går nog bra i år också.

Du matte, den här nya editorn är precis lika dum som den gamla! Grejorna vill INTE placera sig där jag skriver! Nu tar jag och slutar för idag och så kan vi gå ut och gå med Emma.

Hej då allihop, Beppe med viss hjälp av matte

Tidsbrist???

Hallelojsan igen,
Nu har tiden rusat ifrån mig och allt jag vill göra. Det har dock hänt en hel del i Hulta sedan sist. Vi har fått klippt alla fåren, vi har fått alla årets lamm, vi har varit på konstresa till Skåne, jag har varit på Camp PluckyFluff i Lillehammer (Norge) och grävlingen (husse) har snart grävt igenom och klippt fram vår fina trädgård. Kvar är "bara" resa till Tallin till helgen med SPF.

Mycket har fått stå över p g a den lilla ork jag har. T ex var vi och hämtade en stickmaskin nere i Hörby i Skåne. Den står nu och väntar på att bli ordentligt upptäckt. Kommer mer om den längre fram. Har massor av intressanta fibrer och filmer från Lillehammar att upptäcka och njuta av. Dessutom har jag varit ute på Ebay.UK och handlat massor av litteratur till nya stickmaskinen. Så här finns att göra minst hela sommaren.

Och så förstås, har den stora intentionen att uppdatera bloggen så nu är det STORA KETCHUP VARNINGEN!!!
Kram Ann

Lilla Määhhh halsduk

Lite av blodad tand fick jag när husses årgångsmössa tillika julklapp var färdig. Den rundkrokades i Lilla Määhhh garn och "bollades" med färgat testgarn. Den har fått mycket beröm överallt dit husse går.

Av resten på det spunna garnet (blir mer garn i år - ullen har en förmåga att växa ut varje år, hihihi) beslöt jag att sticka en enkel halsduk.

La upp 48 m och stickar 4 r 4 a i 8 varv och sedan 4 a 4 r i 8 varv. Resultatet blir en sorts rutig "bucklig" yta - nä, tänker inte blocka den, gillar strukturen. (Stickade halsduk, mössa och handledsvärmare till min kompis i höstas och tyckte "mönstret" blev så fint att jag ville ha något eget).

Är inte riktigt färdig ännu - men snart!!! Stickorna köpte jag hos Kinna Garn - Kent hade tagit in sådana där fina rosenträstickor som var helt oemotståndliga. Helt underbara att sticka på!!!

Kram Ann

Ullkamning - kurs i Varberg 29-30 augusti 2009

Jag skall åka på kurs!!! Och kamma ull med stora "mordredskap" s k ullkammar. Och massor med härlig ull. Och en helt fantastisk ledare - Lena Hammarlund!!!


Här bredvid ser du hur man kammade ull på 1500-talet.

Bilderna är tagna på Lejre 2007 som besöktes av ett team från Historisch Openlucht Museum i Eindhoven som sysslar med just 1500-talet.

Men kamning av ull är mycket äldre än så. Redan våra kära gamla vikingar kammade sin ull.

Åter till kursinfon. Har varit på en hel del av hennes kurser förut och man får ALLTID lära sig något nytt eller annorlunda. Det är tur att man aldrig blir fullärd!!! För då skulle det bli riktigt tråkigt - tomt i huvudet antar jag. Nä, man skall komma hem från kurser med huvudet fullt av inspiration och nya idéer!!!

Om du undrar vem Lena H är så sök på bloggen - det finns en del filmer på YouTube t ex. En del av hennes ull känner jag till för hon ääälskar Ullas (min Ulla) ull. Här är några bilder från ett par tidigare kurser.

































Det är Hemslöjden i Halland Bindslöjden som anordnar kursen. OCH DET FINNS ETT PAR PLATSER KVAR - så är det någon därute som känner ett sug efter att vara med så ring hemslöjdskonsulent Marita Jönsson 035-211015

I Kallelsen står: ..."Ännu äldre än att karda ull, är att kamma ull. Garnet som spinns, blir jämnare än vid kardning. Kursledaren har olika sorters kammar som du kan prova. Vi provar olika ullkvaliteter. Tid har tt (har?) avsatts för att se utställningarna Bockstensmannen och Ötzi på Länsmuseet Varberg"...

Bockstensmannen har jag sett men den utställningen är väl värd att se igen. Ötzi har jag bara läst i en bok jag har samt i tidskriften Populär Arkeologi så det skall bli spännande att få ta del om de senaste rönen.

När det gäller kammar så har vi Magdalena som tillverkar sådana. Det är en avläggare till en av Lenas tidigare kurser - kamtillverkningen alltså. Kammarna hittar du här. Under tiden kan kan du kolla in mina kammar som Magdalena gjort.

Jag har nya mindre och tätare på beställning som förhoppningsvis hinner fram till kursen. Kommer en bild på dessa.

De två med jättelånga tänder använder jag när jag spinner melerat garn. Då lägger jag några lager i olika färger och spinner sedan direkt från kammarna.

kram
Ann

Lila Norrsken - garn

Tjolahoppsan bääh,

Som vi skrev här så blev matte presenterad ett lila kardsjok på träffen. Nu har hon spunnit det på sin nya turkiska slända och det bidde två små nystan.

Vi hade besök i veckan av en spinn o hantverkskompis och vi färgade garn i micron. Matte kom på att om hon färgade upp en härva av det där hopplösa tunna tunna garnet hon spann för något år sedan, på den där Lace vingen från Ashford, och som hon inte kom på vad det kunde användas till SÅ kunde hon tvinna ett dubbelt så långt Lila Norrsken.

Sagt och gjort det bidde en härligt rödlila härva med lite blått inslag. Kompisen fick ihop en "grönsak med ljungblommor" och vart jättelycklig! Som vanligt så glömde matte fotografera härvorna på tork.

Just nu håller vi på och tvinnar ihop trådarna på våran nya elektriska spinnrock. (Jojomensan, hon köpte en sådan för en månad sedan och hej vad det går!)

Och nu har vi gjort färdigt spolen - det blev så här mycket på spolen (den är jätte stor = 250 g).

Upphärvlat så här vackert och helt färdigt på slutbilden.

Undrar vad man kan ha 249 m till??? Förslag???

Kram

Beppe

Spinnträffen i Lilla torpet 9 augusti 2009

Söndag morgon åkte jag till Lilla torpet för att vara med på SpinnaTvinnas spinnträff. Med följde spinnrock, skrubba och diverse annat smått och gott, bl a ett par spin/spol tenar att prova.

En skrubba är en sorts kardbänk som förr användes till att grovkarda ullen i - d v s rensa bort det mesta "böset".

Det hade regnat under kvällen/natten innan och det nyslagna gräset doftade underbart (hö) i den fuktiga värmen. Vilken frid! Lugnt, tyst och fågelsång! Lååångt inne i skogen på en höjd. Ljuvligt! Rofyllt! Härligt!

Vi blev ett glatt gäng från både när och fjärran som "tjötade" massor, klämde på prover av både garn och ull.

Diskussionerna var många och tipsen ännu fler. Men stundtals var koncentrationen mycket stor och det enda som hördes var spinnrockarnas surrande.

Ashfords nya finkarda med variabla hastigheter provades både med järnstångstyngd och utan. Har inte riktigt lagt guruns namn på minnet (han som funderat ut detta sätt) men tror han hette något liknande Fannan.

Skall ta reda på mer. I alla fall så funkade det som så att fibrerna styrdes till den stora kardtrumman och packades bättre - samtidigt som denlilla pådragningstrumman inte fylldes så mycket.

Sedan var det något med att justera avståndet mellan trummorna. Skall prova och klura ut mer.

Ullfloret som var kardat var i alla fall helt underbart i färgerna (jag gillar ju lila!) och jag blev presenterad en del att prova på.

Vilket jag gjorde med min nya slända nr 1 när jag kom hem.

Vad kan detta garn bli tro. Skall det tvinnas med en tråd mörklila eller svart eller...

Tja, jag får nog suga på den karamellen medans jag spinner färdigt garnet. Skall spinna det så här tunnt som jag börjat.

Faktiskt så gör det vita florsjoket att garnet kommer att se mycket ljusare ut än vad kardfloret visar.

Kommer tillbaka med en bild när garnet är färdigt.

Yepp, "min nya slända" inhandlades på plats för Gammeldags visade prover på sitt sortiment.

Det blev ytterligare en härlig slända i tuja utöver nr 1 som var en turkisk variant (kommer inte ihåg träslaget men tror det var björk), dessutom ett litet härvträ i vackert ådrad björk.

Till alla dessa redskap var jag ju "tvungen" att köpa en alldeles nyfärskvävd sländpåse i damast dekorerad med spinnrockar.

Det visades även garnprover med lite olika spinning och

färgning.

Se på bilderna och drägla.

Vill du handla något så finns detta och mer på

http://www.gammeldags.se//

Supporterstödd sländspinning visades och provades också.

Med det här sättet kan man spinna tunna tunna trådar då sländans tyngd inte belastar tråden.

Denna sorts slända har oftast inte någon krok eller jack i toppen utan toppen är avfasad på samma sätt som spinn/spol tenarna.

Själv provade jag på I:s ny Louetvinge med flyttbar krok och spolen klädd med en plasthylsa. Den är gjord för att spinna tunna tunna garner och kändes väldigt enkel att spinna med. Var riktigt stolt för jag lyckades också spinna tunt tunt redan första gången.

Spinna på spinnten/spolten gjordes också och jag lärde mig (=lyckades) spinna med långdragstekniken.

Peppar peppar - jag LYCKADES FAKTISKT. Den lilla slatten som blev resultatet sitter upplindad på

härvelträt här ovan.

Bilden här till vänster visar hur man kan spinna inslagstråd direkt på en spolhylsa till vävning.

Tror inte man först spann tråden och lindade av den och sedan härvlade den för att sedan via garnvinda spola upp den på spolar. Spann man garnet själv så spann man nog "direkt" så att säga.

Kan tro att man "bara" spolade köpegarnet från härva.

Däremot tror jag man spann garn med vinge och spole när det gällde varpgarnet. Var efter varpspolställningen användes vid själva varpningen.

Nåväl, översta bilden visar en alldeles nytillverkad spol/spinn ten från Ashford.

Den nedre bilden visar en härlig gammal spol/spinn ten med stort drivhjul och dessutom en distansrulle för att passa den ursprungliga spinnrocken - vilket gjorde att den dessutom passade avståndet mellan ståndarna på min gamla Ashford spinnrock.

Härligt färgad ull fanns också - som förvandlades till garn.

Denna tops hade färgats med Zeniths syrafärg i citrongult och grönt (om jag nu kommer ihåg rätt) och sedan körts i microvågsugn!

Resultatet, helt underbart läckert! Det är sådant SpinnaTvinna gänget sysslar med på färgträffarna på Blåstället i Angered.

Ett prov på en kofta i "Knit one below" stickning - yepp, inspirationen hämtad från den BOKEN - i härliga mustiga naturfärger fanns att beskåda.

En härlig snart färdigstickad tröja i naturgrått och lite annat smått och gott fanns också till beskådande (men jag glömde fotografera).

Diverse kaffepausar och andra pausar förekom också men i övrigt var det "full rulle" på allt annat. Dagen blev lång, började vid 10.00 och slutade inte förrän vid ca 18.00 - då vart jag rejält trött men ändå full av nya intryck och idéer.

Tack till er alla som gjorde denna dag så fantastisk.

Kram Ann

Rya ull blir garn - provspinning

Vi har blivit med en påse ryaull tack vare en kompis som var med på kammningskursen för Lena Hammarlund i Halmstad förförliden helg.

Försökte kamma den och det gick så där halvbra - bästa sättet var att karda den kom vi på. Det var ovanligt många klipp i det ca 1 hg stora provet, undrar om det berodde på att djuret varit bråkigt vid klippningen eller om det var en dålig klippare som varit framme?
Nog ser väl kardrullarna mjuka och fina ut?

Nåväl, vi kardade upp ullen och spann på mattes bägge fina Kundertsländor och så här ser dom ut. Ett jättefint hantverk - nästan som små konstverk, påstår matte.
Ullen var mycket lättspunnen om än något grov och sträv i fingertoppskänslan. Är inte van vid den här typen av ull och har nu spunnit flera ryaull prover. Gillar denna grövre gammaldags ryaull!
Vet inte riktigt vad det här hg garn skall användas till men kanske man kan blanda in det också i varptyngda vävstols projektet?
Kram
Ann & Beppe

PS tror inte min matte är kompatibel med vare sig rya eller finull. Den ena är för sträv och den andra för knottrig påstår hon, hon har ju oss som hon gillar ullen på - det räcker väl?
Beppe

Sticka sockar - är en hel vetenskap!!!

Husse vill ha hemgjorda sockar i vår ull. Alltså spanns det ett "lämpligt" sockgarn för gosiga ulliga innesockar - för han skulle bara ha dom och mysa i. Det visade sig att dom skulle ner i fårladdorna också.

Nåväl, husses fötter är ganska så valkiga och snart efter att ha "bott i sockarna" varje kväll i flera dagar så vad händer? Jo, sockhälarna är UTSLITNA.

Stoppa sockar är matte inte bra på - har ju knappt lärt mig att sticka dom!!! Så matte tänkte till och kom fram till att man stoppar dom först som man fick lära sig i skolan anno dazumal OCH sedan syr man ett slitlager med nålbindning på själva hälen utanpå! Yepp, nu kan han slita som han vill för nu håller dom. Nu gäller det bara göra det direkt efter att nästa par är stickade.

Matte stickade sig också ett par kortare sockar som hon gick och drog i under en hel månad (dock utan fårskinstofflor) och se dom är lika fina fortfarande efter tvätt.

Till saken hör att när matte klagade och tyckte det inte var roligt att sockarna slets ut direkt så talade husses 86-årige morbror Arne om att dom minsann hade nystickade sockar på morgonen när dom gick till tegelbruket och att det ibland var hål på hälarna när dom kom hem SAMMA dag. Så det var absolut inget ovanligt försäkrade bägge herrarna.

Gammelfaster Selma levde ensam i föräldrahemmet och spann och stickade sockar. Detta hände även med hennes sockar trots att dom vart spunna i mycket hårdare och finare garn än mattes. Vi har faktist fått ärva ett par oanvända sockar från hennes produktion och jisses vad fina dom är!!!

Ha!!! Hittade Selmas gamla sockar och upptäckte att det minsann skiljer både i ullsort och stickning. Hennes hemspunna 1-trådiga garn är väldigt jämnt spunnet men varierar allteftersom det är ull från olika delar av fårflocken. Paret på bilden är helt klart spunnet i var sin ullighetskvalitet. När det gäller stickningen så är det exakt samma antal maskor och varv så Selma har följt samma "recept" (beskrivningar kallas ofta så här nere i Mark).

Så nu övar matte på en ny sockvariant - och äntligen har hon fått tag på ett "recept" med en vettig häl till ovanstående lösning. Fast ännu så länge kör hon med äckligt köpegarn för att kolla.

Hon tycker inte att det är kul att förstöra vårt fina hemproducerade ullgarn. Om allt går åt h.... så kan hon ju alltid slänga eländet och därmed snabbt bli av med problemet! Inte slänger man "riktigt ullgarn" inte.

Än så länge verkar det bli bra - men det är en bit kvar att sticka och sedan TÅN, som brukar trassla till det för matte.

Tja, vi får väl se hur detta projekt avlöper. Kommer tillbaka med rapport senare om hur det gått.
Jorå, vi fick allt till det!!! Har under tiden detta inlägg legat och "göttat te sig" börjat sticka i vårt hemmagjorda garn och det blir bra så husse är nöjd och matte håller på med ett par rosagula till sig själv.

Nu stickas det raggisar i flera färger - Allt karamellgarn från färgfrossan förra våren håller på att komma till användning.
Kram
Beppe & matte