Hantverksdag i Ramnaparken 23 augusti 2009

Var uppe i Borås, Ramnaparken och spann och pratade ull, kurser, avslappning med hjälp av ullhantering. Skrev här om förra årets hantverksdag i Ramnaparken.

Det var många trevliga människor som stannade till och pratade. Bl a en dam som sade sig ha haft växtfärgningskurser och tipsade om att något batterivattenliknande (tror hon menade destillerat vatten) gjorde att t ex kochenill färgar mycket intensivare. Ytterligare en färgare träffade jag. Tror han ursprungligen kom från Norrland. Nåväl, det visade sig att han hållit på mycket med kurser i svampfärgning. Så där rök en lång stund i trevligt samtal.

Min vana trogen, är ju disträ ibland, så hade jag glömt kameran hemma. Men blev räddad av en kompis som tog en hel hoper bilder och som lovat att jag får använda dom på min blogg. Det gäller bara att få hem dom - dom är på väg lite längre fram för då kommer kompisen hem och klappar mina får. Så ha tålamod, skall uppdatera den här texten med bilder längre fram!!!

När det gäller deltagande hantverkare så tycker jag det verkade som om antalet var mindre i år. Jag saknade både de där fantastiska knypplarna, halmslöjdarna, kaninerna, tvåändstickaren/ smygmaskvirkaren m fl. Hittade dock en som slöjdade nyckelharpor!!! Lär ha varit där förra året också men då missade jag nog honom. Såg honom tälja sådana där trycktangenter med en pytteliten kniv. Det var facinerande.

Det kom hyfsat med folk men inte så där jättemånga. Hörde från kompisen som varit på smådjursutställningen i Vårgårda att det inte var så där jättemånga där heller.

Kanske det hela har blivit lite för mycket marknad, jag menar väldigt många har MASSOR till salu. Kanske man skulle satsa lite mer på prova på aktiviteter till nästa år. (kommer ett inslag så småningom om en tidigmedeltida marknad som jag besökte i somras - där var det tvärtom! Alla satt och arbetade som man gjorde på den tiden och visade glatt upp hur man gjorde och lät besökarna prova. Man hade en del till salu men inte jättemycke!!!)

Jag är i alla fall nöjd för jag åkte inte dit för att sälja något utan för att prata om spinning och ull.

Fick i alla fall sålt ett par grova karamellfärgade sockar till en dam som var så frusen om fötterna. Hon tyckte det "var rejäla gammaldags grova raggsockar, såna ser man inte ofta numera".

Sedan sålde jag tre härvor lila melerat garn till tunnare sockar. Så bensinen blev betald och jag hade skojigt.

Gjorde också lite reklam för Magdalenas ullkammar och Gammeldags sländor m m

Hade med mig spinnrocken Christina och hon blev provad av en fårägare och av damen som skulle gifta sig för 9:e gången i kyrkospelet. Så lite prova på hade vi i spinnhörnet. Fick också visa sländspinning och hur man tvinnar två en-trådiga garner till till ett två-trådigt garn.

kram
Ann

Spinnträffen i Lilla torpet 9 augusti 2009

Söndag morgon åkte jag till Lilla torpet för att vara med på SpinnaTvinnas spinnträff. Med följde spinnrock, skrubba och diverse annat smått och gott, bl a ett par spin/spol tenar att prova.

En skrubba är en sorts kardbänk som förr användes till att grovkarda ullen i - d v s rensa bort det mesta "böset".

Det hade regnat under kvällen/natten innan och det nyslagna gräset doftade underbart (hö) i den fuktiga värmen. Vilken frid! Lugnt, tyst och fågelsång! Lååångt inne i skogen på en höjd. Ljuvligt! Rofyllt! Härligt!

Vi blev ett glatt gäng från både när och fjärran som "tjötade" massor, klämde på prover av både garn och ull.

Diskussionerna var många och tipsen ännu fler. Men stundtals var koncentrationen mycket stor och det enda som hördes var spinnrockarnas surrande.

Ashfords nya finkarda med variabla hastigheter provades både med järnstångstyngd och utan. Har inte riktigt lagt guruns namn på minnet (han som funderat ut detta sätt) men tror han hette något liknande Fannan.

Skall ta reda på mer. I alla fall så funkade det som så att fibrerna styrdes till den stora kardtrumman och packades bättre - samtidigt som denlilla pådragningstrumman inte fylldes så mycket.

Sedan var det något med att justera avståndet mellan trummorna. Skall prova och klura ut mer.

Ullfloret som var kardat var i alla fall helt underbart i färgerna (jag gillar ju lila!) och jag blev presenterad en del att prova på.

Vilket jag gjorde med min nya slända nr 1 när jag kom hem.

Vad kan detta garn bli tro. Skall det tvinnas med en tråd mörklila eller svart eller...

Tja, jag får nog suga på den karamellen medans jag spinner färdigt garnet. Skall spinna det så här tunnt som jag börjat.

Faktiskt så gör det vita florsjoket att garnet kommer att se mycket ljusare ut än vad kardfloret visar.

Kommer tillbaka med en bild när garnet är färdigt.

Yepp, "min nya slända" inhandlades på plats för Gammeldags visade prover på sitt sortiment.

Det blev ytterligare en härlig slända i tuja utöver nr 1 som var en turkisk variant (kommer inte ihåg träslaget men tror det var björk), dessutom ett litet härvträ i vackert ådrad björk.

Till alla dessa redskap var jag ju "tvungen" att köpa en alldeles nyfärskvävd sländpåse i damast dekorerad med spinnrockar.

Det visades även garnprover med lite olika spinning och

färgning.

Se på bilderna och drägla.

Vill du handla något så finns detta och mer på

http://www.gammeldags.se//

Supporterstödd sländspinning visades och provades också.

Med det här sättet kan man spinna tunna tunna trådar då sländans tyngd inte belastar tråden.

Denna sorts slända har oftast inte någon krok eller jack i toppen utan toppen är avfasad på samma sätt som spinn/spol tenarna.

Själv provade jag på I:s ny Louetvinge med flyttbar krok och spolen klädd med en plasthylsa. Den är gjord för att spinna tunna tunna garner och kändes väldigt enkel att spinna med. Var riktigt stolt för jag lyckades också spinna tunt tunt redan första gången.

Spinna på spinnten/spolten gjordes också och jag lärde mig (=lyckades) spinna med långdragstekniken.

Peppar peppar - jag LYCKADES FAKTISKT. Den lilla slatten som blev resultatet sitter upplindad på

härvelträt här ovan.

Bilden här till vänster visar hur man kan spinna inslagstråd direkt på en spolhylsa till vävning.

Tror inte man först spann tråden och lindade av den och sedan härvlade den för att sedan via garnvinda spola upp den på spolar. Spann man garnet själv så spann man nog "direkt" så att säga.

Kan tro att man "bara" spolade köpegarnet från härva.

Däremot tror jag man spann garn med vinge och spole när det gällde varpgarnet. Var efter varpspolställningen användes vid själva varpningen.

Nåväl, översta bilden visar en alldeles nytillverkad spol/spinn ten från Ashford.

Den nedre bilden visar en härlig gammal spol/spinn ten med stort drivhjul och dessutom en distansrulle för att passa den ursprungliga spinnrocken - vilket gjorde att den dessutom passade avståndet mellan ståndarna på min gamla Ashford spinnrock.

Härligt färgad ull fanns också - som förvandlades till garn.

Denna tops hade färgats med Zeniths syrafärg i citrongult och grönt (om jag nu kommer ihåg rätt) och sedan körts i microvågsugn!

Resultatet, helt underbart läckert! Det är sådant SpinnaTvinna gänget sysslar med på färgträffarna på Blåstället i Angered.

Ett prov på en kofta i "Knit one below" stickning - yepp, inspirationen hämtad från den BOKEN - i härliga mustiga naturfärger fanns att beskåda.

En härlig snart färdigstickad tröja i naturgrått och lite annat smått och gott fanns också till beskådande (men jag glömde fotografera).

Diverse kaffepausar och andra pausar förekom också men i övrigt var det "full rulle" på allt annat. Dagen blev lång, började vid 10.00 och slutade inte förrän vid ca 18.00 - då vart jag rejält trött men ändå full av nya intryck och idéer.

Tack till er alla som gjorde denna dag så fantastisk.

Kram Ann

Ull spinnings projekt 1 - inslagsgarn till vävprojekt i varptyngd vävstol

Fick en påse med denna fina ull från en bekants släkt i Norge för att prova. Ullen har en härligt mörktmörkt brun färg med solblekta toppar. Tänkte spinna lite inslagsgarn till ett kommande projekt med vävning i varptyngd vävstol. Inslagsgarnet är tänkt att bli lite mjukt och fluffigt samt 2-trådigt.
Bilden är tagen efter det att ullen blivit ordentligt genomsköljd. Vill ha lite ullfett kvar till spinningen så jag tvättar aldrig ur ull med tvättmedel (läs milt hårschampoo) före garnet är spunnet.

Efter sköljning tesar jag ut ulltottarna genom att öppna upp klippändan och sedan dra ut små grupper ullstrån tills varje tott är klar. Har lärt mig att ju noggrannare detta arbete med utredning av ull och rensning från skadade toppändar samt grövre skräp är gjort ger en betydligt mer lättkardad och bättre finrensad kardrulle. Det ligger mycket i att ju bättre förarbete man gör med ullen desto jämnare och lättare löper stråna vid själva spinningen. En fördel är att man kan spinna oerhört tunna jämna trådar med sådan ull till t ex spetssjalar.

Nederst till vänster ligger den torkade ullen, till höger en tesad handfull och bredvid en hel hög med tesar. Överst ligger färdiga kardrullar.

Nåväl, var på kurs hos Kerstin Gustafsson och lärde mig hennes sätt att hantera ull och spinna i höstas. (Kommer lite små projektrapporter om aha projekt förorsakade av denna kurs lite längre fram). På kursen kom jag underfund med det hela genom att jag observerade en nog så viktig detalj! Man spinner från klippändan och rullar upp rullen efterhand med pekfingret!

Så nu har jag gjort en hög kardrullar och lärt mig att se "rätt" ända. Så här blev det med den bruna ullen. Se bilden ovan. Nog ser det härligt mjukt ut?

Sedan har jag valt spinnrocken Christina för att spinna det hela till ett halvgrovt jämnt 2-trådigt garn. Tråden spinner jag i S (motsols) och sedan tvinnar jag 2 trådar i Z (medsols). Detta faller sig naturligt för mig för jag har för länge sedan blivit sagt att så gör man av min farmor. Även min mors släkt från bondvischan runt Kungälv spann på detta sättet. Så det finns nog "nedärvt" i generna (;-)))
Har gjort provspinningar med 2, 3 och fyra tramp per ca 15 cm spinning och kommit fram till att 3 tramp ger ungefär lagom med snodd. Verkar kanske lite mycket men en del går bort vid tvinningen och jag vill ha ett "halvpärligt" garn.

Lärde mig också ett annorlunda tvinnsätt hos Kerstin Gustafsson där man drog fram garntrådarna, lade dom parallellt och sedan lät dom tvinna ihop sig så mycket som dom ville för att få balans. Resultatet blir ett hårt fluffigt balanserat garn. Övningskörde på det i vintras till julklappsmössorna. Måste säga att jag gillar det skarpt.Man kan prova garnets självtvinn för att få se hur slutresultatet ungefär blir med ovanstående tvinningssätt genom att använda en krok gjord av ett stort gem och ett par kultyngder.

Jag erkänner villigt att jag gillar att gå på kurs och lära mig hur andra gör. För det inspirerar mig till att prova och komma underfund med varianter som i många fall jag "snor" eller justerar att passa till just mitt sätt att spinna. Tror det kallas utveckling??? Brukar säga att man kan ju alltid prova och se om det passar bättre och för det mesta har jag jätteroligt med alla mina försök och blundrar!

Hur som helst har jag fått lära mig av andra duktiga spinnare att det finns inget rätt eller fel håll att spinna garn. Dessutom har jag sett i många av de bohusländska finnvävarna att även här har man spunnit så. Kanske inte så konstigt då min mors släkt kommer från samma trakter där man vävde de här vävnaderna?

Själv har jag upptäckt att sådant här Z-spunnet 1-trådigt resp S-spunnet tvinnat Z 2-trådigt garn går bättre med både nålbindning och tvåändsstickning för det "vrider inte upp sig" (men lägger på snodd/tvinn).

Ja, så här blev det färdiga garnet och det kommer att passa perfekt till mitt varpspunna garn i beige från Gittan!
Men varpspinning det är en liten speciell historia som kommer längre fram. Framtill dess kan ni få se en bild på mitt projekt med handspunna fårfiltar i damast. Allt garn här är 2-trådig handspunnet på gamla ärvda Gunhild.

Ser ni fåret???

Varpgarnet lite hårdare spunnet och tvinnat och håller bra! Ibland kan varptrådar fastna i varandra så varpen skulle nog varit spunnen och tvinnat ännu hårdare då detta beror på fibrer som sticker ut!!! Men man lär av sina erfarenheter!!!
Kram
Ann

Den gamla vita spinnrocken Erika

Själv köpte jag spinnrocken på Erikshjälpen i Skene för ca 2 år sedan då jag tyckte att den vore värd att få komma till någon som verkligen skulle uppskatta den.

Hjulet var hyfsat korrekt och hade ett ganska djupt spår för snöret. Tyckte den var lätt att trampa och spinna på - riktigt trevlig!

Spinnrocken bodde i vår källare tills det en dag kom en dam och köpte den till sina kusinbarn.

Damen plockade ner Erika, smörjde och justerade lite, varvid damen upptäckte att spinnrocken hade en del oväntade finesser. Mera om detta kan du läsa på

http://hantverk.blogspot.com/2009/01/att-rengra-en-spinnrock.html
http://hantverk.blogspot.com/2009/01/dags-fr-provspinning.html
http://hantverk.blogspot.com/2009/01/mera-provspinning.html
http://hantverk.blogspot.com/search/label/spinnrock

Skall bli kul att följa ovanstående blog och följa de nya små ägarnas upplevelser.

Kram
Ann

Spinnrocken Majs spole Biggen

Nu är den klar = full!!! Äntligen så är Biggen fylld och jag har precis härvlat av den.

Det bidde en hel hög halvgrovt en-trådigt garn. Så nu vet jag hur mycket "1 kg new zealand greasy wool" är - hela 2,074 kg svensk ull!!! (Trodde dom hade samma kilon som vi (;-))) )

Biggens innermått är 23,5 cm lång och skivornas diameter är 19,5 cm. Storleken framgår inte riktigt på bild men det är mycket!!!

Så nu vet jag att jag kan spinna en hel klippfäll på varje spole utan att byta - hihihi.

Har tänkt att sälja lite naturfärgat handspunnet garn framöver och då kan det ju vara bra att kunna härvla av i 50 g resp. 100 g härvor.

Så ett nytt projekt har just fötts i mina tankar - en Biggenspole till varje färg vore inte så dumt med tanke på att varje spole lagrar lika mycket som en mindre fodersäck!!!

Och jag har kollat - man får ner 8 st Biggar i en 70 l plastback på hjul!!!

Jag har just nu insett att det kommer att bli jättekul att spinna garnet till min planerade röllakan matta och att jag slipper byta spole så ofta som förut. (Till min gamla Traditional har jag en Jumbo vinge med fyra spolar och där går "bara" på 2,5 hg åt gången så där får man byta ganska ofta när man "kör" grov tråd resp 2-trådigt garn.)

Beppes matte.

Spinnrocken Majs stora rulle

Tja, nu börjar spolen bli full, äntligen. Har haft lite avbrott i spinnandet p.g.a. sjukhusvistelse med diverse komplikationer. Så det har tagit lite extra tid att få eländet så här fyllt.

Huvaliva, sedan skall allt det här härvlas av också. Undrar just hur mycket det blir. Min stora låda med färgad och kardad ull börjar se riktigt tom ut nu - men det går nog på 1,5 - 2 hg till, tror jag.

Vet inte riktigt hur mycket i kg det går på men det är mycket mer än 1 kg iallafall (min digitalvåg går bara till 2 kg och det har vi passerat för länge sedan (alltså inklusive spolen).

Återkommer så fort jag orkat göra vackra härvor av det hela.

Spinnrocken Maj - Ashford Indian Spinner

Vi har fått utökning i spinnrocks- familjen med MAJ!!! Eller som Maj egentligen heter Ashford Indian spinner.

Hon fanns på blocket för ett par veckor sedan och eftersom jag väldigt länge velat ha en Ashford Country Spinner så slog jag till.

Hämtade Maj en bit ovanför Vårgårda. Hon var nog aldrig använd för inget var mer än precis ihopsatt. Drog åt skruvar och bultar samt smorde hennes alla roterande delar och vips fungerade hon jättebra. Oh, så lycklig jag blev.

Kom ganska snart underfund med en spinnteknik som passade Maj. Spolen är gigantisk och därmed även lite trög. Kanske inte alls lämpligt till tjockt garn med låg snodd kändes det som. Men hur det var kom jag på att om man smorde vingen lite då och då i BÅDA ändarna (Öga och ten) så fungerade det utmärkt. Tösen gillar OLJA!!!

Kommer nog att innovera med lite rullager (husse säger att de är bättre än kullager, han borde ju veta efter 45 år på SKF!!!)

I instruktionsbladet som kom med (f ö skrivmaskinsskrivet!) står det att spolens kapacitet är 1 kg "greasy wool". Det skall bli spännande att se hur mycket sköljd ull som får plats. Har i alla fall lyckats få på ca 5 hg än så länge och det fyllde inte alls mycket. Nåväl skall slöjda ett par spolar till så att jag kan använda dom som bobiner när jag varpar till mina planerade mattor. Man kan filosofera mycket medan man lägger hg efter hg på spolen.

Modellen är väldigt bekväm att spinna på för ögat sitter högre än på "vanliga" högrockar och passar min längd mycket bättre (slipper böja min värkande nacke!!!). Dessutom kan man ha fötterna parallellt, en på trampan och en på sidlisten. Alltså inte någon vridning i kroppen. Behaglig ställning vid spinning = stor njutning!!!

Eftersom jag aldrig sett denna Ashford modell förut och inte hittade någon info på deras hemsida så mailade jag till Elizabeth Ashford och fick tillbaka lite bakgrundshistoria.

Den här spinnrocksmodellen gjordes urspungligen på uppdrag till de kanadensiska Koichan indianerna vilka spann ett extra tjockt bylsigt garn. Det är alltså inte fråga om en indisk spinnrocksmodell, som jag först trodde! Spinnrockarna började tillverkas i den här modellen för 30 år sedan. För ca 25 år sedan vidareutvecklades modellen och blev då Ashfords Country Spinner.

Elizabeth Ashford talade om att tyvärr så fanns det inte längre några reservdelar eller tryckt information till den här föregångaren till Country Spinnern. (Vilken tur att jag fick med en gammal broschyr och maskinskrivna instruktioner!!!) Och skulle det vara så att jag någon gång ville byta ut den så finns ju "Country Spinnern numera med kullager och dubbeltrampa". Fast då vill jag nog hellre prova på en elektrisk spinnrock!

Det vete katten hur den här spinnrocken hamnat i Sverige. Finns det någon därute som haft den??? Damen Maj i Vedum hade köpt från någon som påstått att den var perfekt att spinna angorakanin ull på. Mer vet inte jag.