Kassetvävstolen FIA - vävning

NU!!! Äntligen har jag fått justerat den för snart 2 år sedan inköpta kassettvävstolen FIA!!!

Det visade sig att gavelsidorna inte var ett "maka" par utan att den ena hade överliggar fästet 7 mm längre fram på sidogaveln (den högra gaveln)!!!  Detta gjorde att slagbommen slog snett och att det inte gick att väva inslag 90 grader mot varpen.

Måste tillstå att jag HADE problem även vid monteringen av stativet!!! Fick ta i lite för att få ihop ställningen!!! MEN det gick!

Vad är nu då en kassettvävstol och vilka fördelar har den?  Jo, fördel nr 1 är att det är två kompletta insatser (liknande en bordsvävstol) som lätt går att byta mellan. Dvs man kan ha två olika vävnader igång SAMTIDIGT!

Man kopplar lätt  ur "karbin"krokarna i undre skaft delen av solvpaketet, lyfter ner solvpaketet med upphängning och även slagbommen och på ett smart sätt fälla ihop och fäster dessa vid "kassetten"!!! Därefter tar man tag i kassetten, lyfter den uppåt i framkanten och drar sedan den mot sig så att de små styrfästena i baksidan av kassetten kopplas loss.

Omvänt sätter man i kassett nr 2 och hänger upp solvpaketet och bommen, kopplar på "karbin"krokarna och voilá kan börja väva!!!

Har som sagt lyckats justera så att slagbommarna i fortsättningen packar inslagen helt korrekt!  Och börjar provväva en lååååång varp, 17,65 m!!!

Varpen är ett "arv" efter en gammal vävlärarinna, Maja P., och är i tunn varptråd. Denna varp vet jag inte vad hon tänkt göra med MEN jag färgade den i batikliknande mönster i lila/ceris/blå/grön färg.

Till inslag hade jag två alternativ - ett tunn halvblek stränggarn som jag ärvt efter min farmor. Hon arbetade som spinnerska på Gamlestadens Fabriker i början av förra seklet. Där hade hon blivit vid trassligt kasserat stränggarn som hon tog hem och redde ut! Vi talar om ca 1908!!!  Detta stränggarn tänkte jag använda som glesrips inslag till en lång härlig löpare till mitt stora bord.

Det andra inslags alternativet jag har är ett tunnt garn i bomull/lin/rami/hampa som jag blivit vid ca 10 kg av billigt hos Kinnagarn. Det tunna garnet har jag övat öglespinning på och har nu 1,5 kg tretrådigt mjukt inslagsgarn. Tanken var att väva likså några meter smala långa handdukar i denna kombination.

Vid uppsättningen av varpen fick jag mig många goda skratt när jag kom på hur galet jag i vissa fall bar mig åt.  Visade sig att jag förträngt massor!!! Största gapskrattet kom då jag i min iver fått till ALLT - även knutit fram - och upptäckte att jag glömt sätta i slagbommen innan framknytningen!!!  Nåväl, NUMERA vet jag PRECIS hur man monterar isär en sådan slagbom och HUR man får i den runt varpen!!! Måste säga att upphängningen i stång och självlåsande muttrar var SMART!!!

När jag började väva upptäckte jag att jag nog valt FEL sked alternativt inte TÄNKT när jag skedade för INTE blev det speciellt mycket rips på den uppsättningen! Varpen liksom gled ut och ansåg att den hellre ville bli en variant av tuskaft!!! Nåväl ser fint ut och duger gott till handdukar.

Hm... skall nog skeda om till 4 trådar i vartannat rör innan jag väver löparen. Och skall komma ihåg att rips inslag skall vara ett tjockt och ett tunnt - inte som just nu bara tjocka!!!

Och en annan sak. Den här vävstolen är JÄTTEHÖG!!! Inte dög min goa kontorsvävstol då den var för LÅG, inte dög Ikeas höga barstol då den var för HÖG - MEN den där "löjliga" vita barstolen jag vann på lotteriet på Skene Marten för 2 år sedan - DEN var PERFEKT!!! Så det fanns nog en anledning till den vinsten!!!

Ja man lär så länge man lever!!! MEN samtidigt är det ju en tjusning, utmaning och charm i att klara av alla "troll" som dyker upp innan allt fungerar som det skall. Därefter är det ju bara maraton-vävning (17,65 m)!!!

Tja, så här ser min vävhörna ut, öglegarnet, själva väven...

Textil-Eugenia del 2

Nu har jag tittat, vänt och fundera på innehållet i lådan. Och kommit fram till att det mesta nog går att fundera ut funktion på.

Har fått en del tips! Tackar så mycket!

Och en hel del skratt har det blivit. Och förundran har varit stor över problemlösnings-förmågan hos någon av de tidigare ägarna.

Samtidigt har jag också fått ett nytt användningsområde för en sak gjord i ben som passar perfekt ihop med en liten, liten fin grej som låg inslagen i ett litet papper - tompapper trodde jag tills jag klämde på det!!!

Fast det får nog erkännas att det kanske inte är helt rätt MEN funktionsmässigt kan man nog använda grejorna på det sättet!

Det allra första jag gjorde var att plocka ur de rostiga "nålarna" ur själva bandgrinden.

La dom i en liten plastbytta och dränkte dom med Röd-T. Sedan är det bara att vänta i ca 1 vecka (=färdiga att åtgärdas så fort detta inlägg är klart).

Nålarna i sig själv är gjorda av ett rundstål där man sedan stansat ut ett hål mitt i.

Ändarna är plattslagna och de är ca 100 mm långa +/- 1 mm.

När nålarna kommit ur ramen så kom förklaringen till "den stora" respektive "den lilla" grinden som det stod om i beskrivningen.

Det var helt enkelt de två PAR av varianter av nålhållarskenor/ grindtandsremsor som tillhörde själva bandvävningsramen!

Den ena sortens grindtandningsremsor har plats för 80 nålar. Detta ger i sin tur plats för 80 + 81 = 161 trådar i grinden.

Den andra sortens grindtandningsremsor har plats för 58 nålar. Vilket ger plats för 58 + 59 = 117 trådar i grinden.

Den nedre högre remsan sätts i nedre delen av grinden och
motsvarande lägre remsan i överkanten. Den övre fixeras med hjälpav två omknytningar! Se bilden.

Alla nål- och sken-byten görs med monteringsvreden liggandes.

När hela grinden är fylld så läggs den tunna svarta trälisten i sitt spår och monteringsvreden ställs lodrätt. Härvid kläms nålarna fast!

Max vävbredd är 37 cm! men då behövs ett ganska grovt garn.
Proverna är gjorda i garn för stickor 3,5 - 4. Tunnare garn drar sig säkert ihop på precis samma sätt som i en "vanlig" bandgrind.


Under själva bandgrinds apparaten låg det ju "massor" med träprylar. Stor förundran om vad de alla skulle var till. Största frågan var nog ändå de åtta kapade korsettfjädrarna (!)
Systematiskt (ha!) började jag sortera upp alla "pinnarna".

En del var riktigt lätta att gruppera såsom de som hörde ihop med "varp-brickan/bommen".

Själva varpbrickan/bommen är tydligen den med alla hålen. Enligt beskrivningens bild (se detaljen här bredvid) så rullade man upp varpen runt denna. Detaljbilden 5.

Jag vill tycka mig se att man också använde en s k pådragningskäpp, här i form av ett platt spröt. Eller?

När varpen rullats upp på brickan så klämde man fast den mellan varpbrickan och brickan som ligger till höger. Detta gjorde man med hjälp av de två låstapparna som ligger ytterligare ett steg till höger. Detaljbilden 6.

Man skulle tydligen också lägga bricka nr 2 under snörningen till fästet. Detaljbilden 7b.

Och slutligen detaljbilden 8 visar att man lade ett (två?) skälspröt i varpen precis framför varpbrickan.

Till vänster en liten noteringslapp om olika vävnader. Vävt på denna bandgrind? Kanske.




Om vi nu går tillbaka till översiktsbilden på "pinnarna" så har vi några kvar.

Ytterligare en varpbricksdel verkar det finnas. Verkar vara "extra utrustning" då den är gjord av en bit trä med ett visst blått tryck kvar!
Kan ha varit den pådragningskäpp som använts tillsammans med varpbrickan.

De två hålen i den har samma placering om än något större i diameter, vilket tyder på att den använts mellan de två original varpbrickorna (annars skulle den säkert ha glidit ur låstapparna!)Nåväl, det visar sig säkert om den fungerar.

Sedan har vi två något fyrkantiga skälspröt/käppar? Därefter tre platta skälspröt och något som jag uppfattar som hjälpmedel vid mönster plockning. Har en liknande till min bandvävstol.

Tittar vi i vänsterkanten på bilden så ligger där ett spröt som är längre än alla de andra. Tror kanske det är ett spröt man rullade upp vävnaden på. Förklaring kommer längre ner.

Metallpinnen har jag inte ännu någon förklaring till. Kan vara en sticka som man fäste tygändans varptrådar runt innan man klämde fast varpen i bordshållaren. Kan också vara ett plockspröt för breda vävar. Eller?

Till höger om metallpinnen kommer då de åtta bitarna av korsettfjädrar. ??? Alla lika långa som varpstickan. Kan ha varit använt som spröt vid varpningen eller kanske som spröt vid tygupprullningen.

Tygupprullningen??? Yepp, står helt klart i beskrivningen hur man kan väva remsor a 3 m varp som sedan sys ihop till en filt! Står också att det skall vara 3 breda (full bredd) samt 2 smalare (står inte hur smala!).

Förutom alla dessa "pinnar" så fanns det också fyra stycke spröt med rörliga änddelar! Gamla tiders vävstolar hade i bland spröt med klack. Tror bandgrindsspröten kan ha använts på samma sätt.


Då de går att reglera breddmässigt så kanske de användes både när man varpade med tjockt garn- för att klämma ihop varpen INNANFÖR låspinnarna.

Och alternativt för att kunna "dra på" en smalare varp jämnt och fint. Vad tror ni?

Varja rörlig änddel är tillverkade i ett enda stycke som borrats och sedan filats upp ett passande spår till sin respektive spröt ända! (Tjockare spröt har ändar med tjockare hål - tunnare spröt med tunnare hål). Helt klart är dessa handgjorda!

Det fanns ju en "pinne" som var längre än alla andra. Den enda plats jag kunnat tänka mig (förutom som ett vanligt något tjockt spröt) är att det är någon form av upplindnings-verktyg för själva tyget.

Tittar man på fästet, som skall skruvas fast i ett bord eller dylikt, så ser man att i toppen på spännskruvarna så finns ett "precis" lagom stort uttag för en sådan här "pinne"!

Hittar ingen annan funktion för dessa "uttag" och som jag skrev här ovan så finns det beskrivet hur man väver långa remsor för att sy ihop till en filt! Även andra större saker som draperier, kuddar och annat för hemmiljön finns föreslaget.

Tittar vi sedan lite noggrannare på en detalj av bilden i beskrivningen så finner vi lite detaljer att lägga på minnet.

På bilden (1) är urtaget i den vänstra spännskruven inringat.Bildens Eugenia har bara tu-delad klämmapparat. Den i min lådan är tre-delad!
Man ser (2) tydligt att man lagt i två spröt i tygändan för att hålla ut varpen.

Eventuellt är det (3) två mönsterspröt som fått sitta kvar.
Varpen verkar (4) bara vara fastklämd utan fram-knytning. Eventuellt kan den där stålpinnen vara fäst i denna ända?

Slutligen, så här skall man sitta för att korrekt kunna arbeta med Bandgrinds väven Eugenia!!! Enligt medföljande beskrivning.

Kommer tillbaka med mer info från varpning, uppsättning och vävning lite längre fram. Till dess
Kram från Beppe o Ann