Kassetvävstolen FIA - vävning

NU!!! Äntligen har jag fått justerat den för snart 2 år sedan inköpta kassettvävstolen FIA!!!

Det visade sig att gavelsidorna inte var ett "maka" par utan att den ena hade överliggar fästet 7 mm längre fram på sidogaveln (den högra gaveln)!!!  Detta gjorde att slagbommen slog snett och att det inte gick att väva inslag 90 grader mot varpen.

Måste tillstå att jag HADE problem även vid monteringen av stativet!!! Fick ta i lite för att få ihop ställningen!!! MEN det gick!

Vad är nu då en kassettvävstol och vilka fördelar har den?  Jo, fördel nr 1 är att det är två kompletta insatser (liknande en bordsvävstol) som lätt går att byta mellan. Dvs man kan ha två olika vävnader igång SAMTIDIGT!

Man kopplar lätt  ur "karbin"krokarna i undre skaft delen av solvpaketet, lyfter ner solvpaketet med upphängning och även slagbommen och på ett smart sätt fälla ihop och fäster dessa vid "kassetten"!!! Därefter tar man tag i kassetten, lyfter den uppåt i framkanten och drar sedan den mot sig så att de små styrfästena i baksidan av kassetten kopplas loss.

Omvänt sätter man i kassett nr 2 och hänger upp solvpaketet och bommen, kopplar på "karbin"krokarna och voilá kan börja väva!!!

Har som sagt lyckats justera så att slagbommarna i fortsättningen packar inslagen helt korrekt!  Och börjar provväva en lååååång varp, 17,65 m!!!

Varpen är ett "arv" efter en gammal vävlärarinna, Maja P., och är i tunn varptråd. Denna varp vet jag inte vad hon tänkt göra med MEN jag färgade den i batikliknande mönster i lila/ceris/blå/grön färg.

Till inslag hade jag två alternativ - ett tunn halvblek stränggarn som jag ärvt efter min farmor. Hon arbetade som spinnerska på Gamlestadens Fabriker i början av förra seklet. Där hade hon blivit vid trassligt kasserat stränggarn som hon tog hem och redde ut! Vi talar om ca 1908!!!  Detta stränggarn tänkte jag använda som glesrips inslag till en lång härlig löpare till mitt stora bord.

Det andra inslags alternativet jag har är ett tunnt garn i bomull/lin/rami/hampa som jag blivit vid ca 10 kg av billigt hos Kinnagarn. Det tunna garnet har jag övat öglespinning på och har nu 1,5 kg tretrådigt mjukt inslagsgarn. Tanken var att väva likså några meter smala långa handdukar i denna kombination.

Vid uppsättningen av varpen fick jag mig många goda skratt när jag kom på hur galet jag i vissa fall bar mig åt.  Visade sig att jag förträngt massor!!! Största gapskrattet kom då jag i min iver fått till ALLT - även knutit fram - och upptäckte att jag glömt sätta i slagbommen innan framknytningen!!!  Nåväl, NUMERA vet jag PRECIS hur man monterar isär en sådan slagbom och HUR man får i den runt varpen!!! Måste säga att upphängningen i stång och självlåsande muttrar var SMART!!!

När jag började väva upptäckte jag att jag nog valt FEL sked alternativt inte TÄNKT när jag skedade för INTE blev det speciellt mycket rips på den uppsättningen! Varpen liksom gled ut och ansåg att den hellre ville bli en variant av tuskaft!!! Nåväl ser fint ut och duger gott till handdukar.

Hm... skall nog skeda om till 4 trådar i vartannat rör innan jag väver löparen. Och skall komma ihåg att rips inslag skall vara ett tjockt och ett tunnt - inte som just nu bara tjocka!!!

Och en annan sak. Den här vävstolen är JÄTTEHÖG!!! Inte dög min goa kontorsvävstol då den var för LÅG, inte dög Ikeas höga barstol då den var för HÖG - MEN den där "löjliga" vita barstolen jag vann på lotteriet på Skene Marten för 2 år sedan - DEN var PERFEKT!!! Så det fanns nog en anledning till den vinsten!!!

Ja man lär så länge man lever!!! MEN samtidigt är det ju en tjusning, utmaning och charm i att klara av alla "troll" som dyker upp innan allt fungerar som det skall. Därefter är det ju bara maraton-vävning (17,65 m)!!!

Tja, så här ser min vävhörna ut, öglegarnet, själva väven...

Provstickning av nytt sockmönster - Elizabethian

Jaha, då var det dags att ta tag i denna blog igen. Börjar med att berätta lite om ett projekt jag deltagit i:

Provstickningen av Anna Nilssons design socka  Elizabethian

Har fått förtroendet och äran av att ha varit med och provstickat ett nytt mönster ELIZABETHIAN!

Kan stolt säga att det är ett jättefint mönster med finfin passform.

Har storlek 41 och lite tjockare vader än normalt(?) så jag gjorde en liten stickjustering i början av mönstret för storlek L.
Första strumpan (den med turkos skaft) stickade jag därför med 3 mm stickor istället för 2,5. Garnet jag använde hade nästan samma meterantal som i mönstret. Den turkosvita sockan blev perfekt över vaden MEN mycket stor i övrigt - hihi, passar husses 42:er bättre!!!

Nåväl försökte då med ribb och första mönster omgången med stickor 3 mm OCH gick sedan över till stickor 2,5 - OCH SE då blev det en helt perfekt socka. Jämför de båda sockorna så ser ni själva vad 0,5 mm gör för skillnad!!!

Hade nästan i ren glädje stickat ända fram till vristen på andra sockan då jag upptäckte ATT jag glömt att byta stickor!!! Så nu har jag repat upp ända fram till stickbytet (där mönster omgång 2 börjar på skaftet). Bilden visar den bit av 3:e skaftet som stickats med 3 mm och just bytts till 2,5 mm stickor.

Det var kabel omflyttning i vart 3:e varv så för att hålla reda på NÄR det var dags lät jag en färgad garnstump följa med. Underlättade enormt mycket!!!

Det är precis samma garn i alla sockorna MEN det turkosa är färgat och har då svällt ut. Så slutresultatet blir på de vita sockorna att de kommer att bli jättefina och mer fluffiga!

Det har varit jättekul att få vara med och ni som undrar så finns mer info från designern att hitta här:

http://www.ravelry.com/patterns/search#query=Elizabethian
http://www.ravelry.com/projects/annastickar/elizabethian

Lamorna i Hulta

Nu har vi "lama"-djur här i Hulta!!! En av varje sort. Stoet är två år och hingsten är ett år. Det är mycket försiktiga och vaksamma djur, men snälla.

De är mycket elegant byggda och har en lång hals som gör att dom har bra överblick över omgivningen. Man kan jämföra dom med giraffer och strutsar vilka utnyttjas av mer korthalsade betande djurslag som vakter! När dessa "vakter" varnar/larmar så flyr gräsätarna. Det är detta man
utnyttjar genom att låta lamor gå med får!

Vårt 2-åriga lamasto heter Alba och är nästa helt vit. Hon har en bred orangebrun båge på varje sida om huvudet. Bågen går från öronbasen neråt och följer ganaschen en liten bit. Hennes pappa, Sebastian, är också vit med fläckar på bägge sidorna av huvudet. Mamman är mörkt svartbrun med bläs.

Vår 1-åriga lamahingst heter Heffe Klumpen, Yepp efter heffaklumpen i Nalle Puh (som båda våra tvåbeningar gillar) samt att chef/ledare på spanska uttalas (h)effe.

Dom är helsyskon. Heffe kommer att bli kastrerad längre fram för vi vill inte ha "lamaavel" bara "ull-leverantörer".

Varför vill man då ha lamor och hur hittar man sådana djur? Jo, matte läste redan som ung alla reseskildringar om Sydamerika.

Allt ifrån indianerna i Amazonas och inkas i Peru samt om djurliv i hela Sydamerika ända från Eldslandet till Mexico. Och förälskade sig i dom där som kallades lamor!

Matte sysslar också med textilt hantverk, spinner, väver, färgar osv. i mån av ork. Därför finns här f n 10 st får som försörjer hantverket med fiber-material. Och även en del kompisar som sysslar med ull. Hon jobbade/höll på med hästar i 30 år tills sjukdom och operationer gjorde att armstyrkan inte klarade detta mer.

Här var det djurlöst och tomt på utsidan i två år sedan klarade dom sig inte utan vi (fåren) införskaffades. Husse är numera pensionär sedan 7-8 år så nu har matte "extra" armar som hjälper till.

Nåväl, matte har i ett par års tid funderat på alpackor för det är ju "små-lamadjur" och dom finns ju numera att tillgå här i Sverige. Men dom är jättedyra och sjuklönen låg. Sedan upptäckte matte att det FINNS riktiga lamor i Svea rike! OCH då kostar dom inte riktigt lika mycket!!! En "billig" alpacka motsvarar i pris 2-3 lamor. OCH det var ju lamor matte egentligen ville ha!!! Och dom kan man ju också spinna av!!!


Nä, här skall det inte vara enstaka djur utan skall man köpa in något så skall dom i alla fall vara två! Matte kollade Blocket m fl annonsställen och nu för en månad sedan dök det upp ett ställe med två lamor till salu!

Matte ringde och talade om att vi väldigt gärna ville ha just två lamor och undrade om vi kunde komma överens. Vi får höll alla våra 40 st klövar. Och se det gick nog att prata ihop sig.

I fredags vart dom iväg och kollade in lamorna och DOM kom med hem!!! Så nu är vi lamaägare!!! Transporten från Skåne gick helt perfekt. Matte talade om att "dom där nere" sagt att lamor la sig ner och var lugna att transportera - Och det stämde!!!

Redan när dom kom hem på fredagskvällen så stog det nyfikna grannar och väntade. Så dom fick hjälp att lasta av dom där lamorna. Först hände ingenting för lamorna gick längst in i släpet och sedan fick matte smyga in och försöka få ut dom. Yepp, då kom dom fort ut vill jag säga! Alla vi får stod och tittade på och fick syn på något som liknade långbenta får med strutshalsar. Eller som lille Calle, 3,5 år, sa "men vilka konstiga kroppar dom har dom där hästfåren!"

I början var dom mycket blyga och smög omkring i hagen. Matte hade stängt in dom i lilla hagdelen utanför köksfönstret för att ha koll på dom!!!

Extra stängseltråd fixade dom i onsdags så nu är lilla hagen återställs med "hingststaketshöjd" 150 cm!!! På lördagen hjälpte vi matte att fästa på två rader tråd för att vi skulle kunna dela hela hagen med nykomlingarna.

Sedan i lördags har nog hela Hulta och några till varit och inspekterat hur lamor ser ut. Alba och Heffe smyger inte iväg och gömmer sig längre. Bilar, två- och fyrhjuliga motorcyklar,

joggare, hundar på promenad bryr dom sig inte längre om att gå undan för.

Dom står ibland nere vid vägen och kollar noga in vad som händer och ibland längst uppe i backen och vilar. I början sov dom nere vid skjulet, mellan stängslet och skjulet där maten serveras, men nu har dom bäddat upp var sin lega halvvägs upp i backen bakom lagårn.

Ringen längst upp finns det lamor i och ringen nere till höger deras vaktande hund Emma. Själv står matte längst nere vid den spännande vägen med ryggen mot staketet. Härlig kvällssol var det i lördags!

Mat, dom äter ALLT. Gillar inte pepparkakor ännu så dom får vi får i extra ranson!!! Toppen! Matte har lagt deras mat högt upp på en ståltunna - vilket är fusk för då kan inte vi får äta upp den! Sedan har dom lärt sig att komma på VÅRT lockrop: Kom kom flickkkkkorna! Och numera så luktar dom bägge två på mattes hand så hon är jättelycklig. Och vi får alla både hackad vitkål, morötter och äpplen i tillskott utöver havre, sojakross och torkat bröd. Idag fick vi även extra mineraler
                                                         och det gillade vi får och lamorna!!! Imorgon skall dom öppna
                                                         en ny höbal och då blir det fest!

Höet är allra godast nyuppackat!!! Fast det verkar som om lamor äter hö hela tiden oavsett om det är grovt eller fint. Heffe äter massor!!!

I fredags fick vi också hem ett par buntar långa stolpar. Matte säger att så fort det går att hägna in åkern framför huset så skall vi få en jättestor hage till!!! Och sedan skall dom hugga ur bland träden nere vid ån så vi skall få gnaga goa saftiga grenar. Undrar just om lamor gillar sådant eller om vi får ha
                                                        det godiset för oss själva?

Men nu närmaste tiden får vi koncentrera oss på att "tämja" lamorna, d v s enligt matte att vänja dom vid oss alla och att bli klappade, få dom att lyfta fötterna, få på sig grimmor, låta sig ledas samt slutmålet låta sig kammas så att matte får lamaull att provaspinna!

Tja, verkar bli en livad vår för matte har beställt en ny klippstol till oss och det blir att under några veckor klippa oss får också. Fast husse hjälper ju till också så det går nog bra i år också.

Du matte, den här nya editorn är precis lika dum som den gamla! Grejorna vill INTE placera sig där jag skriver! Nu tar jag och slutar för idag och så kan vi gå ut och gå med Emma.

Hej då allihop, Beppe med viss hjälp av matte

Favoriter i repris - eller hur man gör ren och smörjer upp en stickmaskin

Efter en ingående diskussion med Niclas i symaskins-butiken i Kinna så började jag rengöra Favorit d.ä.

Som rengöringsmedel gick att använda T-Röd eller fotogen. Fördelen med T-Röd är att när spriten dunstat så luktar det inte längre emedan fotogenlukten sitter i ett tag.

Tunn smörjolja, typ symaskinsolja, visade sig inte vara helt lätt att få tag på. Niclas talade om att alla maskiner idag är självsmörjande så det behövs inte någon olja längre. Han hade dock pyttesmå tuber om 4 ml a 15 kr. Köpte fyra stycken för säkerhetsskull.

Lite redskap behöver man också typ skruvmejsel, tandborste, grov konstnärspensel, svamp och (visade det sig) en borrmaskin. Och minst en rulle hushållspapper samt skyddande tidningar som underlägg.

Började med att skruva isär hela maskinen (hade ju redan plockat ut alla 61 nålarna som fanns i den). Det blev en hel del delar och skruvar. Dessa förpassades till en gammal pepparkaksburk (re-use?)som blev fylld av en liter Röd-T. Niclas sa lägg i blöt och skaka försiktigt.


Det var riktigt spännande att följa hur Röd-T timma efter timma blev allt mer grumlig och brungrön!!! Efter sex timmar beslöt jag att delarna hade legat tillräckligt länge i blöt och började försiktigt borsta av dom med en konstnärspensel av svinborst.

Nålarna fick ligga i blöt i 24 timmar!



Rödspriten vart nästan svart och nålarna blev blanka och fina. Blev glad när jag insåg att all den gamla smörjningen, smutsen och fibrerna från garnet faktiskt lossade helt snällt.

La de renborstade delarna på en tidning för att torka. Det blev förvånandsvärt få delar. Undrar om jag får ihop allt på rätt sätt? Vi får väl se. Har ju tagit foton på hur Favoriten såg ut innan så det blir nog inga problem.

Nålbottnen blev också väldigt ren och fin. Till vänster ser man överdelen av den med nålarna satta från innersta positionen ända ut till yttersta positionen.

På denna gamla Favorit finns inget serienr instämplat vid den röda pricken. På den något yngre Favoriten står serienr instämplat på alla delarna!

Både undersidan och översidan av locket blev väldigt rena och man börjar förstå vad det egentligen är som sker när man stickar på maskinen.

Undersidans spår skvallrar om hur nålarna rör sig inne i maskinen och hur de tre smådelarna styr in- och utskjutningen av nålarna.

Till vänster ser man kilen på undersidan som antingen bildar ett cirkelspår runt ytterkanten när den står i stängt läge eller bildar ett vinkelspår inåt så att nålarna kan sticka. Det finns ett läge för lätt och ett för hård stickning.

Den lilla fjädern och styrstålet med sitt fastsättnings bleck matar ut nålarna från det innersta spåret där icke arbetande nålar förvaras.

I den röda ovalen på lockets översida kan man se de inslagna markeringarna för stängd (S), lätt (L) och hård (H) stickning.

På denna gamla Favorits ovansida är bokstäverna inristade för hand = inknackade med ett antal små punkter. Inga stålpunshar med färdiga bokstäver har använts här! På den något yngre har man dock använt stålpunsharna = ett rejält slag och bokstaven var klar.

Tja, nu var alla delarna rengjorda och avtorkade. Återstod bara att smörja precis allting.

Blev sedan konfunderad. Vad var det som löste "skiten" - alkoholen eller någon tillsats? Om det var alkoholen i Röd-T så dunstar ju den och det är helt OK att återinfetta delarna med olja. MEN om det är någon tillsats så kanske återinfettningen inte lyckas! Konsulterade husse - "har ingen aning - prova"!

Provade och tack och lov fungerade det med enbart avdunstning av alkoholen!!!

Återinstallerade alla delar och kom på en hel del under tiden om HUR maskinen faktiskt fungerar mekaniskt.

Inte ett ord i de fyra olika upplagor av instruktionsboken som jag lyckats komma över - MEN jag kommer att lägga ut en hel del förklaringar efter hand som jag lyckats klura ut "allting"!!!

Och så här ren och fin blev Favoriten d.ä. (Den till vänster).

Kommer också att berätta om skillnaderna mellan mina båda Favoriter anno 191x och 1916 lite längre fram.

Har börjat provsticka och det går sakta så det kommer mer om det äventyret längre fram. Under tiden hoppas jag att bilderna ovan säger "mer än tusen ord"

kram Ann och Beppe som fnyser åt spritlukten

Jag gillar maskiner - helst manuella!!!

Nu har jag gjort det igen! Köpt en maskin! Nä, TVÅ st närmare bestämt. Strumpstickmaskiner bägge som förhoppningsvis skall kunna gå att få igång.

Den ena kommer från Vännäs och heter Favorit. Den har nu varit på väg med Schenker i snart en vecka och förväntas komma SNART! För övrigt är den likadan som den en kompis har.

Den andra har inget synligt namn ingraverat men verkar vara en mycket tidigare Favorit med vacker ornamentik på locket. Den kommer från Mora.

Finns det fler därute som har denna typ av strumpstickmaskin??? Tyckte jag såg på någon lista att någon blivit med en sådan här Favorit uppe i Örebro! Vore ju kul med kontakt.

För övrigt har vi den tidigare i bloggen nämnda Regina Royal I. Har sett någon annanstans att någon för länge sedan skrev om den på kanalen.org. Fast då hade den dubbelbädd. Tänk om man fick tag på en sådan!!! (Jag har ju lyckats börja sticka hyfsat på den jag har - men vore ju kul om man kunde sticka resår och rundstickning också).

Nåväl, ytterligare maskiner finns i samlingarna. Den ena är ett arvegods efter min mans gamla faster som stickade strumpor på den för en förläggare uppe i Sparsör. Har t o m sett hennes namn i boken på Textilmuseet i Borås. Boken i fråga var ett register från förläggaren över stickerskorna som var kontrakterade. Faster Josefina Karlsson, Skogshyddan, Hulta, Berghem var uppskriven som stickerska under flera flera år. Maskinen i fråga är en kort dubbelbädd av märket Persson. Maskinen blev servad och upputsad på Textilmuseet och det blev även inköpt en kopia av den ursprungliga instruktionsboken!

Den sista (?) stickmaskinen är en Persson dubbelbädd som är ganska lång och den hittade jag för flera år sedan på Rumänien insamlingen i Skene. Den var inlämnad av en gammal gammal dam som stickat tröjor till avsalu och som önskade att maskinen kom till någon som var intresserad av att använda den!

Håller nu på att röja ett rum för att få upp mina maskiner och börja lära mig sticka på dom allihop. Har under väntetiden spunnit massor med eget garn som skall användas till både sockar, tröjor och annat som går att sticka på maskin eller för hand.

Skall komma tillbaka så snart jag monterat upp allihop och tagit lite bilder.

kram Ann

Sticka på stickmaskin??? Blir det effektivare än att sticka för hand???

Nu har jag gjort något jag skulle gjort för länge sedan - Jag har gått i närkamp med min ena gamla stickmaskin (den yngsta)!!! Kommer jag att få ångra mig även denna gång eller kommer jag att överlista vidundret??? Bered er på en följetong!

Har fått lust att prova den för länge sedan (2001) inköpta gamla stickmaskinen. Köpte den för 100 kr på hembygdsgårdens loppis i Berghem.
Trodde det var en Knittax men det visade sig vara en Regina Royal I och är troligen från slutet 60- till början 70-talet (Leverantören använder postnr och det genomfördes 1968 här i Sverige, för övrigt samma leverantör som Knittax hade!).

Nåväl, som tur har stickaren en instruktionsbok. Mycket bristfällig och mycket förvirrande skriven. (Tror det är en konstruktör som skrivit den då en hel del moment saknas eller står på fel ställen). Har läst den både på tvärsen och längden flera gånger och kommer ihåg att förra vändan (2001) fick jag inte till det utan stickaren förpassades in i förrådet.
Har nu sista veckan prövat olika garner och olika inställningar samt skrivit om stora delar av instruktionsboken SÅ NU börjar jag kunna sticka på den utan att det blir några större fel!!!

Den har något som kallas PLATINER och som, tror jag, ersätter spännare och tyngder för att det stickade skall matas fram korrekt. Se bilden nedan - det är dom där plåtgrejorna som sticker upp mellan nålarna. Någon som vet mer???

I vilket fall står det absolut ingenting om spännare och tyngder i instruktionsboken.

Men däremot en hel massa om var nålarna skall befinna sig i olika moment!!! Vilket jag har en förmåga att missa. Så ibland händer ingenting och ibland maskar eländet av alldeles av sig själv!!!

Mitt förstlingverk härovan lärde mig i alla fall att maskinen skall säga KLICK när den har stickat färdigt varvet INNAN man får föra släden tillbaka. Är man för snabb så får man en stor tillbaka loop på garnet! Se längst till vänster. Nedan ser ni nålbädden och platinerna.

Sedan är det lite olika struktur på samma garn vid stickning om man har Maskställaren på lägre resp högre siffra än angivna 8 (är det normal maskstorlek???).

Sedan står det pyttelite om att "maskväljaren ställes på 8". Maskväljaren i fråga har gradering 1 - 12. Ingenting om när/hur/varför man använder de lägre 1 -7 inställningarna resp de högre 9 - 12 inställningarna. Finns det någon därute som har/har stickat på denna modell som vet???

Dessutom kom jag på att om man lägger upp på varje nål (1-1) så blir maskorna väldigt täta. Lägger man upp på varannan nål (1-2) blir maskorna fördelade med ett större mellanrum som när man drar i sticket blir tätare med MYCKET STÖRRE maskor fast mindre brett!!! Samma erfarenhet blir det med upplägg på var tredje nål (1-3)! Då kan man säga att maskorna motsvarar storleken på 5 - 6 mm stickor!!!

Sedan var jag inte nöjd med garnledarens pinnhållare för garnet. Tyckte inte det fungerade enligt beskrivningen "inifrån nystanet" med den där stålpinnen mitt i!!! Här nedan ser ni före och efter Anns fundering!!! Gamla plastburkar för yoghurt kan vara riktigt bra ibland!


Garnet som skall passa är endast angivet i instruktionen som "ett nystan garn av god kvalitet, högst 3-trådigt, om möjligt nystat för stickning inifrån, vilket underlättar garntillförseln". Inte ett pip/exempel på antal m/g eller liknande!!!

En rolig detalj är att man stickar med avigsidan inom synfältet och med rätsidan gömd under stickningen. Är det alltid så???

Har provat olika garner, från sytråds tunnt till Raggi sockgarn, och funnit att det blir mycket olika resultat. Med de tunnaste garnerna blir resultatet mycket glest i även om man använder den lägsta maskväljar inställningen. Raggi å sin sida blir bra om man bara stickar på var 3:e/4:e nål. Då får man en kvalitet som påminner om handstickning med stickor nr 5!!! Finns det någon logik i detta???

Olika garner går olika bra att sticka med i förhållande till hur släta dom är eller om dom är dragna genom paraffin (står att man kan göra så i instruktionsboken -OCH det gör stor skillnad). Nu återstår bara att ta reda på hur man TVÄTTAR UR paraffinet??? Någon som vet???

Här nedan ser ni lite prover på mina erfarenheter med stickmaskinen sedan jag kom underfund med den.

Ett bra att ha verktyg är en linjal med markering om 10 cm! Då kan man jämföra olika inställningar. Garnet härovan är ett entrådig handspunnet sockgarn och passade alldeles perfekt!

Hobbe katt hade dragit fram ett garn från min bortglömda samling under sängen som visade sig passa perfekt till stickmaskinen. Alltså, återfann jag en guldgruva med garn som jag kunde använda.

Har nu börjat sticka på en rutig filt. Stickar den i längder om 12 rutor, varje ruta i storlek 40 m och 75 varv, och det verkar bli riktigt bra. Jaja, ett och annat stickfel och tappad maska som numera kan åtgärdas manuellt det får man räkna med.

Just nu är jag inne på grön/blå rutor men skall börja med en annan färgskala på rutorna och varva när jag virkar ihop filten. (Nä, inte 40 m utan 40 m(askor); Hihi!

Ooops! Nu var den grön-blå "ormen" färdig!!!

Ja, jag kommer nog tillbaka med mer info om hur det går längre fram. Men nu skall jag ta och gräva fram lite andra färger och sticka en stund.

Och en sista fundering för idag, krullar alltid stickade alster ihop sig???

kram Ann

Ull spinnings projekt 1 - inslagsgarn till vävprojekt i varptyngd vävstol

Fick en påse med denna fina ull från en bekants släkt i Norge för att prova. Ullen har en härligt mörktmörkt brun färg med solblekta toppar. Tänkte spinna lite inslagsgarn till ett kommande projekt med vävning i varptyngd vävstol. Inslagsgarnet är tänkt att bli lite mjukt och fluffigt samt 2-trådigt.
Bilden är tagen efter det att ullen blivit ordentligt genomsköljd. Vill ha lite ullfett kvar till spinningen så jag tvättar aldrig ur ull med tvättmedel (läs milt hårschampoo) före garnet är spunnet.

Efter sköljning tesar jag ut ulltottarna genom att öppna upp klippändan och sedan dra ut små grupper ullstrån tills varje tott är klar. Har lärt mig att ju noggrannare detta arbete med utredning av ull och rensning från skadade toppändar samt grövre skräp är gjort ger en betydligt mer lättkardad och bättre finrensad kardrulle. Det ligger mycket i att ju bättre förarbete man gör med ullen desto jämnare och lättare löper stråna vid själva spinningen. En fördel är att man kan spinna oerhört tunna jämna trådar med sådan ull till t ex spetssjalar.

Nederst till vänster ligger den torkade ullen, till höger en tesad handfull och bredvid en hel hög med tesar. Överst ligger färdiga kardrullar.

Nåväl, var på kurs hos Kerstin Gustafsson och lärde mig hennes sätt att hantera ull och spinna i höstas. (Kommer lite små projektrapporter om aha projekt förorsakade av denna kurs lite längre fram). På kursen kom jag underfund med det hela genom att jag observerade en nog så viktig detalj! Man spinner från klippändan och rullar upp rullen efterhand med pekfingret!

Så nu har jag gjort en hög kardrullar och lärt mig att se "rätt" ända. Så här blev det med den bruna ullen. Se bilden ovan. Nog ser det härligt mjukt ut?

Sedan har jag valt spinnrocken Christina för att spinna det hela till ett halvgrovt jämnt 2-trådigt garn. Tråden spinner jag i S (motsols) och sedan tvinnar jag 2 trådar i Z (medsols). Detta faller sig naturligt för mig för jag har för länge sedan blivit sagt att så gör man av min farmor. Även min mors släkt från bondvischan runt Kungälv spann på detta sättet. Så det finns nog "nedärvt" i generna (;-)))
Har gjort provspinningar med 2, 3 och fyra tramp per ca 15 cm spinning och kommit fram till att 3 tramp ger ungefär lagom med snodd. Verkar kanske lite mycket men en del går bort vid tvinningen och jag vill ha ett "halvpärligt" garn.

Lärde mig också ett annorlunda tvinnsätt hos Kerstin Gustafsson där man drog fram garntrådarna, lade dom parallellt och sedan lät dom tvinna ihop sig så mycket som dom ville för att få balans. Resultatet blir ett hårt fluffigt balanserat garn. Övningskörde på det i vintras till julklappsmössorna. Måste säga att jag gillar det skarpt.Man kan prova garnets självtvinn för att få se hur slutresultatet ungefär blir med ovanstående tvinningssätt genom att använda en krok gjord av ett stort gem och ett par kultyngder.

Jag erkänner villigt att jag gillar att gå på kurs och lära mig hur andra gör. För det inspirerar mig till att prova och komma underfund med varianter som i många fall jag "snor" eller justerar att passa till just mitt sätt att spinna. Tror det kallas utveckling??? Brukar säga att man kan ju alltid prova och se om det passar bättre och för det mesta har jag jätteroligt med alla mina försök och blundrar!

Hur som helst har jag fått lära mig av andra duktiga spinnare att det finns inget rätt eller fel håll att spinna garn. Dessutom har jag sett i många av de bohusländska finnvävarna att även här har man spunnit så. Kanske inte så konstigt då min mors släkt kommer från samma trakter där man vävde de här vävnaderna?

Själv har jag upptäckt att sådant här Z-spunnet 1-trådigt resp S-spunnet tvinnat Z 2-trådigt garn går bättre med både nålbindning och tvåändsstickning för det "vrider inte upp sig" (men lägger på snodd/tvinn).

Ja, så här blev det färdiga garnet och det kommer att passa perfekt till mitt varpspunna garn i beige från Gittan!
Men varpspinning det är en liten speciell historia som kommer längre fram. Framtill dess kan ni få se en bild på mitt projekt med handspunna fårfiltar i damast. Allt garn här är 2-trådig handspunnet på gamla ärvda Gunhild.

Ser ni fåret???

Varpgarnet lite hårdare spunnet och tvinnat och håller bra! Ibland kan varptrådar fastna i varandra så varpen skulle nog varit spunnen och tvinnat ännu hårdare då detta beror på fibrer som sticker ut!!! Men man lär av sina erfarenheter!!!
Kram
Ann