Lamm nr 4 anlände också tisdag 5 maj på kvällen

Vår tacka Elvira efter Elvis lammade på kvällen. Det blev ett svart bagglamm efter Lasse Liten. Så nu står det 2-2 i pappaskapet!

Elvira hade aldrig lammat förut så hon vart både stirrig och ovan. Men det hela gick till slut vägen och ett friskt lamm kom ut.

En lycklig men trött mor och en liten piggelin lammunge. Det tog honom bara fem minuter att komma upp och börja leta efter mat!

Efter fem dagar så skuttar han omkring med de andra lammen och leker. Detta något av det gulligaste man kan se. Ibland måste man dock vila och då passar skogsbacken väldigt bra.


Kram
Matte & Lasse Liten

Lamm nr 2 och 3 anlände i tisdags 5 maj

Det blev Ulla som lammade som nr 2 i flocken. Det hela vart klarrt och färdigt när vi kom ut i morgonregnet. Rask bars lammen in i fårhuset och mamma Ulla fick vatten, hö och kraftfoder i den stora lammboxen.

Två små bagglamm med vitt i pannan efter Beppe. (Yepp, nu är jag också pappa!) Det ena lammet är brunt och det andra lammet är svart. Här är dom ute i hagen på eftermiddagen torra och nöjda.

Skall bli spännande att se om de får behålla sina färger. Matte håller tummarna för att det bruna skall få samma fina bruna färg som jag och att det andra skall få behålla sin vackra svarta färg.

Efter fem dagar har vi till och med börjat härma mamma Ulla och nappar i grässtråna från trädgårdsrenset. Här finns mycket gott inblandat när husse rensar rabatter. Kryddor är en stor favorit!

Kram

Ann & Beppe

Rya ull blir garn - provspinning

Vi har blivit med en påse ryaull tack vare en kompis som var med på kammningskursen för Lena Hammarlund i Halmstad förförliden helg.

Försökte kamma den och det gick så där halvbra - bästa sättet var att karda den kom vi på. Det var ovanligt många klipp i det ca 1 hg stora provet, undrar om det berodde på att djuret varit bråkigt vid klippningen eller om det var en dålig klippare som varit framme?
Nog ser väl kardrullarna mjuka och fina ut?

Nåväl, vi kardade upp ullen och spann på mattes bägge fina Kundertsländor och så här ser dom ut. Ett jättefint hantverk - nästan som små konstverk, påstår matte.
Ullen var mycket lättspunnen om än något grov och sträv i fingertoppskänslan. Är inte van vid den här typen av ull och har nu spunnit flera ryaull prover. Gillar denna grövre gammaldags ryaull!
Vet inte riktigt vad det här hg garn skall användas till men kanske man kan blanda in det också i varptyngda vävstols projektet?
Kram
Ann & Beppe

PS tror inte min matte är kompatibel med vare sig rya eller finull. Den ena är för sträv och den andra för knottrig påstår hon, hon har ju oss som hon gillar ullen på - det räcker väl?
Beppe

Sticka sockar - är en hel vetenskap!!!

Husse vill ha hemgjorda sockar i vår ull. Alltså spanns det ett "lämpligt" sockgarn för gosiga ulliga innesockar - för han skulle bara ha dom och mysa i. Det visade sig att dom skulle ner i fårladdorna också.

Nåväl, husses fötter är ganska så valkiga och snart efter att ha "bott i sockarna" varje kväll i flera dagar så vad händer? Jo, sockhälarna är UTSLITNA.

Stoppa sockar är matte inte bra på - har ju knappt lärt mig att sticka dom!!! Så matte tänkte till och kom fram till att man stoppar dom först som man fick lära sig i skolan anno dazumal OCH sedan syr man ett slitlager med nålbindning på själva hälen utanpå! Yepp, nu kan han slita som han vill för nu håller dom. Nu gäller det bara göra det direkt efter att nästa par är stickade.

Matte stickade sig också ett par kortare sockar som hon gick och drog i under en hel månad (dock utan fårskinstofflor) och se dom är lika fina fortfarande efter tvätt.

Till saken hör att när matte klagade och tyckte det inte var roligt att sockarna slets ut direkt så talade husses 86-årige morbror Arne om att dom minsann hade nystickade sockar på morgonen när dom gick till tegelbruket och att det ibland var hål på hälarna när dom kom hem SAMMA dag. Så det var absolut inget ovanligt försäkrade bägge herrarna.

Gammelfaster Selma levde ensam i föräldrahemmet och spann och stickade sockar. Detta hände även med hennes sockar trots att dom vart spunna i mycket hårdare och finare garn än mattes. Vi har faktist fått ärva ett par oanvända sockar från hennes produktion och jisses vad fina dom är!!!

Ha!!! Hittade Selmas gamla sockar och upptäckte att det minsann skiljer både i ullsort och stickning. Hennes hemspunna 1-trådiga garn är väldigt jämnt spunnet men varierar allteftersom det är ull från olika delar av fårflocken. Paret på bilden är helt klart spunnet i var sin ullighetskvalitet. När det gäller stickningen så är det exakt samma antal maskor och varv så Selma har följt samma "recept" (beskrivningar kallas ofta så här nere i Mark).

Så nu övar matte på en ny sockvariant - och äntligen har hon fått tag på ett "recept" med en vettig häl till ovanstående lösning. Fast ännu så länge kör hon med äckligt köpegarn för att kolla.

Hon tycker inte att det är kul att förstöra vårt fina hemproducerade ullgarn. Om allt går åt h.... så kan hon ju alltid slänga eländet och därmed snabbt bli av med problemet! Inte slänger man "riktigt ullgarn" inte.

Än så länge verkar det bli bra - men det är en bit kvar att sticka och sedan TÅN, som brukar trassla till det för matte.

Tja, vi får väl se hur detta projekt avlöper. Kommer tillbaka med rapport senare om hur det gått.
Jorå, vi fick allt till det!!! Har under tiden detta inlägg legat och "göttat te sig" börjat sticka i vårt hemmagjorda garn och det blir bra så husse är nöjd och matte håller på med ett par rosagula till sig själv.

Nu stickas det raggisar i flera färger - Allt karamellgarn från färgfrossan förra våren håller på att komma till användning.
Kram
Beppe & matte