Dagens överraskande och stora händelse

Idag hände det något helt fantastiskt!!!

När matte kom ut så kom alla fåren rusande och skulle ha godis. Heffe kom stormande ner från "högsta punkten". MEN Alba kom inte.

Matte ropade och lockade men Alba vill inte komma så matte blev lite orolig och trodde eventuellt att hon satt fast. Tittade närmare och såg något vitt som låg mellan frambenen.

Plötsligt höjde sig en ormliknande liten hals med ett pyttelitet huvud på upp från det där vita.

Häpen tystnad och sedan rusade matte in till husse. Grattis "morfar"!!!

??? Är det Ulla eller Lilla Mäh? Nä, det är Alba!!! Husse trodde matte skojade med honom. Men till slut fick hon med både honom och havrehinken ut. Och där låg en liten liten lama!!!

Hur har det här gått till undrade husse??? Ingen aning svarade matte och alla vi får som stod en liten bit därifrån i en halvcirkel undrade också.

Matte gick sakta fram mot undret och Alba tyckte hon var lite väl närgången så hon la öronen bakåt och höjde svansen. "Det är min baby - kom inte närmare". Matte svarade med att böja sig ner och försiktigt skjuta fram foderhinken i gåva.

Alba sänkte nådigt ner huvudet, luktade och lät sig sedan väl smaka! Matte lutade sig lite längre ner och kikade under Albas hals. Fölet verkar vara helvitt utom i huvudet där det bär ljust kolafärgat.

Under tiden hade morbror Heffe fattat att det var mer mat på gång! Knödde sig fram och dök också ner i hinken. Dom här syskonen delar på allt - till och med hink!!!
 

Matte flyttade hinken för att se bättre och då gick både Heffe och Alba iväg en bit. Matte passade på att försiktigt plocka bort torkade delar av foster-hinnan som satt kvar och prata med fölet. Oh, så mjuk päls.

Alba kom tillbaka med öronen fram och ville ha tillbaka sin unge. Vilket hon fick ihop med en massa beröm. Sedan gick alla vi andra försiktigt därifrån.

Vi har nu sett att ungen varit uppe på benen och även fått sett att den diar. Nu gäller det verkligen att läsa ikapp i mattes nyinförskaffade "lama-bibel" och den där "likställda kompassen".

Dagens stora projekt blir väl att titta till dom lite då och då och hoppas att Liten höjer svansen så att man får se vilken sort det är!

Spännande dagsutsikter alltså!!!    Kram Beppe

Vad har hänt i Hulta sedan sist?

Hejsan igen! Nu må ni tro det har hänt en hel del i hagen sedan sist.

Lilla Mäh fick lammförlamning och höll på att dö för oss. Vår snälle veterinär kom på stubinen och sedan vart det rena sjukhuset i vår lagård. Tänk Lilla Mäh fick en filt att sova under! Och en flaska med dropp och sedan även sprutor. Och matte satt och höll huvudet högt för att hon skulle kunna slippa få ner vätska från magen i lungorna.

Nåväl, vi får knödde oss in och sympatiserade med vår kompis och tröstade matte. Till och med lamorna stod i dörröppningen och hummade tröstande.

Strax innan midnatt så kunde Lilla Mäh hålla huvudet uppe alldeles själv. DÅ fick hon godis på flaska - en rejäl dos varmt sockervatten med mineraler, salter och finmalet havremjöl. Hon åt girigt och sedan somnade hon gott. Matte var ute och lyfte i henne ett par gånger och matade på. Mäh blev en aning piggare för varje gång.  Några dagar senare med allt tjockare gröt och kalksprutor så kunde hon äta alldeles själv och resa sig helt själv och nu är hon sitt gamla jag igen.

Matte skulle plocka bort en pinne i Idas klöv i onsdags. Hon fick tag på mycket skygga och försiktiga Ida och det tyckte Ida inte om så hon gjorde ett krumsprång så att både matte och hon själv dröste i backen.

Matte slog sig rejält i hela korsryggen men lyckades få bort pinnen! Så nu har vi en rejält justerad matte! Hon säger att det gör jätteont! Så vi har beslutat att vara jättesnälla ett tag.

Inte nog med att matte drattade på öronen i onsdags. Hon gjorde en ny vurpa i torsdags för hon trasslade in sig i ett lossnat staket. Det var så att Heffe är nyfiken och hade fått av haspen till ledet borta vid lagårn och nyfikna lamor går då ut! När sedan matte och Emma kom ut för att mata oss så rusar Emma iväg uppåt skogen för att "hämta(?)" lamorna. Ett stort brak följt av av ett mindre brak och så vart Emma och lamorna långt uppe i kullen UTANFÖR staketet.

Förtvivlad matte körde in oss får med mat och stängde lagårdsdörren. Fick kallat tillbaka Emma och stängt in henne i huset samtidigt som mathinken fylldes på. Sedan skyndade matte så gott det gick upp i kullen på lama jakt.  Kom, kom, kom lamorna hördes över nejden flera gånger. Dödstyst i övrigt och vi väntade spänt på att dom där lamorna skulle svara - för det brukar dom göra när hon ropar på dom!

Till slut vände matte tillbaka helt förtvivlad - såg lamor på rymmen som inte gick att fånga. Hon genade tillbaka samma väg som Emma och lamorna rusat iväg. Tänkte inte så mycket så det bar sig inte bättre att hon trampade i det nerrivna fårstängslet och fastnade. Ett tjut och en duns hörde vi och sedan en ledsen matte. Lamorna, ja dom hade redan kommit hem och hummade högt här utanför lagårn. Till och med matte hörde dom och blev mycket gladare på en gång och lyckades trassla sig loss.

Husse kom hem och möttes av en halvgråtande matte och fick hjälpa till att laga haspen och förstärka ledet med massor av lastpallar. Så nu får dom gå runt via ingången vid soptunnan - i allafall tills det går att stolpa ner ett par stolpar till ett rejälare stänge.

Efter all uppståndelse så åkte matte hem till sin bästis i Upphärad. Dom "gjorde" loppisar och sedan när matte kom hem så drabbade Montezumas hämnd henne. Nu är hon både skadad i ryggen, ett knä och har varit magsjuk i snart 4 dagar.

Och nu är vi framme vid vad som hände idag!  MEN det blir en helt egen berättelse!
Kram Beppe

Lamorna i Hulta

Nu har vi "lama"-djur här i Hulta!!! En av varje sort. Stoet är två år och hingsten är ett år. Det är mycket försiktiga och vaksamma djur, men snälla.

De är mycket elegant byggda och har en lång hals som gör att dom har bra överblick över omgivningen. Man kan jämföra dom med giraffer och strutsar vilka utnyttjas av mer korthalsade betande djurslag som vakter! När dessa "vakter" varnar/larmar så flyr gräsätarna. Det är detta man
utnyttjar genom att låta lamor gå med får!

Vårt 2-åriga lamasto heter Alba och är nästa helt vit. Hon har en bred orangebrun båge på varje sida om huvudet. Bågen går från öronbasen neråt och följer ganaschen en liten bit. Hennes pappa, Sebastian, är också vit med fläckar på bägge sidorna av huvudet. Mamman är mörkt svartbrun med bläs.

Vår 1-åriga lamahingst heter Heffe Klumpen, Yepp efter heffaklumpen i Nalle Puh (som båda våra tvåbeningar gillar) samt att chef/ledare på spanska uttalas (h)effe.

Dom är helsyskon. Heffe kommer att bli kastrerad längre fram för vi vill inte ha "lamaavel" bara "ull-leverantörer".

Varför vill man då ha lamor och hur hittar man sådana djur? Jo, matte läste redan som ung alla reseskildringar om Sydamerika.

Allt ifrån indianerna i Amazonas och inkas i Peru samt om djurliv i hela Sydamerika ända från Eldslandet till Mexico. Och förälskade sig i dom där som kallades lamor!

Matte sysslar också med textilt hantverk, spinner, väver, färgar osv. i mån av ork. Därför finns här f n 10 st får som försörjer hantverket med fiber-material. Och även en del kompisar som sysslar med ull. Hon jobbade/höll på med hästar i 30 år tills sjukdom och operationer gjorde att armstyrkan inte klarade detta mer.

Här var det djurlöst och tomt på utsidan i två år sedan klarade dom sig inte utan vi (fåren) införskaffades. Husse är numera pensionär sedan 7-8 år så nu har matte "extra" armar som hjälper till.

Nåväl, matte har i ett par års tid funderat på alpackor för det är ju "små-lamadjur" och dom finns ju numera att tillgå här i Sverige. Men dom är jättedyra och sjuklönen låg. Sedan upptäckte matte att det FINNS riktiga lamor i Svea rike! OCH då kostar dom inte riktigt lika mycket!!! En "billig" alpacka motsvarar i pris 2-3 lamor. OCH det var ju lamor matte egentligen ville ha!!! Och dom kan man ju också spinna av!!!


Nä, här skall det inte vara enstaka djur utan skall man köpa in något så skall dom i alla fall vara två! Matte kollade Blocket m fl annonsställen och nu för en månad sedan dök det upp ett ställe med två lamor till salu!

Matte ringde och talade om att vi väldigt gärna ville ha just två lamor och undrade om vi kunde komma överens. Vi får höll alla våra 40 st klövar. Och se det gick nog att prata ihop sig.

I fredags vart dom iväg och kollade in lamorna och DOM kom med hem!!! Så nu är vi lamaägare!!! Transporten från Skåne gick helt perfekt. Matte talade om att "dom där nere" sagt att lamor la sig ner och var lugna att transportera - Och det stämde!!!

Redan när dom kom hem på fredagskvällen så stog det nyfikna grannar och väntade. Så dom fick hjälp att lasta av dom där lamorna. Först hände ingenting för lamorna gick längst in i släpet och sedan fick matte smyga in och försöka få ut dom. Yepp, då kom dom fort ut vill jag säga! Alla vi får stod och tittade på och fick syn på något som liknade långbenta får med strutshalsar. Eller som lille Calle, 3,5 år, sa "men vilka konstiga kroppar dom har dom där hästfåren!"

I början var dom mycket blyga och smög omkring i hagen. Matte hade stängt in dom i lilla hagdelen utanför köksfönstret för att ha koll på dom!!!

Extra stängseltråd fixade dom i onsdags så nu är lilla hagen återställs med "hingststaketshöjd" 150 cm!!! På lördagen hjälpte vi matte att fästa på två rader tråd för att vi skulle kunna dela hela hagen med nykomlingarna.

Sedan i lördags har nog hela Hulta och några till varit och inspekterat hur lamor ser ut. Alba och Heffe smyger inte iväg och gömmer sig längre. Bilar, två- och fyrhjuliga motorcyklar,

joggare, hundar på promenad bryr dom sig inte längre om att gå undan för.

Dom står ibland nere vid vägen och kollar noga in vad som händer och ibland längst uppe i backen och vilar. I början sov dom nere vid skjulet, mellan stängslet och skjulet där maten serveras, men nu har dom bäddat upp var sin lega halvvägs upp i backen bakom lagårn.

Ringen längst upp finns det lamor i och ringen nere till höger deras vaktande hund Emma. Själv står matte längst nere vid den spännande vägen med ryggen mot staketet. Härlig kvällssol var det i lördags!

Mat, dom äter ALLT. Gillar inte pepparkakor ännu så dom får vi får i extra ranson!!! Toppen! Matte har lagt deras mat högt upp på en ståltunna - vilket är fusk för då kan inte vi får äta upp den! Sedan har dom lärt sig att komma på VÅRT lockrop: Kom kom flickkkkkorna! Och numera så luktar dom bägge två på mattes hand så hon är jättelycklig. Och vi får alla både hackad vitkål, morötter och äpplen i tillskott utöver havre, sojakross och torkat bröd. Idag fick vi även extra mineraler
                                                         och det gillade vi får och lamorna!!! Imorgon skall dom öppna
                                                         en ny höbal och då blir det fest!

Höet är allra godast nyuppackat!!! Fast det verkar som om lamor äter hö hela tiden oavsett om det är grovt eller fint. Heffe äter massor!!!

I fredags fick vi också hem ett par buntar långa stolpar. Matte säger att så fort det går att hägna in åkern framför huset så skall vi få en jättestor hage till!!! Och sedan skall dom hugga ur bland träden nere vid ån så vi skall få gnaga goa saftiga grenar. Undrar just om lamor gillar sådant eller om vi får ha
                                                        det godiset för oss själva?

Men nu närmaste tiden får vi koncentrera oss på att "tämja" lamorna, d v s enligt matte att vänja dom vid oss alla och att bli klappade, få dom att lyfta fötterna, få på sig grimmor, låta sig ledas samt slutmålet låta sig kammas så att matte får lamaull att provaspinna!

Tja, verkar bli en livad vår för matte har beställt en ny klippstol till oss och det blir att under några veckor klippa oss får också. Fast husse hjälper ju till också så det går nog bra i år också.

Du matte, den här nya editorn är precis lika dum som den gamla! Grejorna vill INTE placera sig där jag skriver! Nu tar jag och slutar för idag och så kan vi gå ut och gå med Emma.

Hej då allihop, Beppe med viss hjälp av matte

Textil-Eugenia del 2

Nu har jag tittat, vänt och fundera på innehållet i lådan. Och kommit fram till att det mesta nog går att fundera ut funktion på.

Har fått en del tips! Tackar så mycket!

Och en hel del skratt har det blivit. Och förundran har varit stor över problemlösnings-förmågan hos någon av de tidigare ägarna.

Samtidigt har jag också fått ett nytt användningsområde för en sak gjord i ben som passar perfekt ihop med en liten, liten fin grej som låg inslagen i ett litet papper - tompapper trodde jag tills jag klämde på det!!!

Fast det får nog erkännas att det kanske inte är helt rätt MEN funktionsmässigt kan man nog använda grejorna på det sättet!

Det allra första jag gjorde var att plocka ur de rostiga "nålarna" ur själva bandgrinden.

La dom i en liten plastbytta och dränkte dom med Röd-T. Sedan är det bara att vänta i ca 1 vecka (=färdiga att åtgärdas så fort detta inlägg är klart).

Nålarna i sig själv är gjorda av ett rundstål där man sedan stansat ut ett hål mitt i.

Ändarna är plattslagna och de är ca 100 mm långa +/- 1 mm.

När nålarna kommit ur ramen så kom förklaringen till "den stora" respektive "den lilla" grinden som det stod om i beskrivningen.

Det var helt enkelt de två PAR av varianter av nålhållarskenor/ grindtandsremsor som tillhörde själva bandvävningsramen!

Den ena sortens grindtandningsremsor har plats för 80 nålar. Detta ger i sin tur plats för 80 + 81 = 161 trådar i grinden.

Den andra sortens grindtandningsremsor har plats för 58 nålar. Vilket ger plats för 58 + 59 = 117 trådar i grinden.

Den nedre högre remsan sätts i nedre delen av grinden och
motsvarande lägre remsan i överkanten. Den övre fixeras med hjälpav två omknytningar! Se bilden.

Alla nål- och sken-byten görs med monteringsvreden liggandes.

När hela grinden är fylld så läggs den tunna svarta trälisten i sitt spår och monteringsvreden ställs lodrätt. Härvid kläms nålarna fast!

Max vävbredd är 37 cm! men då behövs ett ganska grovt garn.
Proverna är gjorda i garn för stickor 3,5 - 4. Tunnare garn drar sig säkert ihop på precis samma sätt som i en "vanlig" bandgrind.


Under själva bandgrinds apparaten låg det ju "massor" med träprylar. Stor förundran om vad de alla skulle var till. Största frågan var nog ändå de åtta kapade korsettfjädrarna (!)
Systematiskt (ha!) började jag sortera upp alla "pinnarna".

En del var riktigt lätta att gruppera såsom de som hörde ihop med "varp-brickan/bommen".

Själva varpbrickan/bommen är tydligen den med alla hålen. Enligt beskrivningens bild (se detaljen här bredvid) så rullade man upp varpen runt denna. Detaljbilden 5.

Jag vill tycka mig se att man också använde en s k pådragningskäpp, här i form av ett platt spröt. Eller?

När varpen rullats upp på brickan så klämde man fast den mellan varpbrickan och brickan som ligger till höger. Detta gjorde man med hjälp av de två låstapparna som ligger ytterligare ett steg till höger. Detaljbilden 6.

Man skulle tydligen också lägga bricka nr 2 under snörningen till fästet. Detaljbilden 7b.

Och slutligen detaljbilden 8 visar att man lade ett (två?) skälspröt i varpen precis framför varpbrickan.

Till vänster en liten noteringslapp om olika vävnader. Vävt på denna bandgrind? Kanske.




Om vi nu går tillbaka till översiktsbilden på "pinnarna" så har vi några kvar.

Ytterligare en varpbricksdel verkar det finnas. Verkar vara "extra utrustning" då den är gjord av en bit trä med ett visst blått tryck kvar!
Kan ha varit den pådragningskäpp som använts tillsammans med varpbrickan.

De två hålen i den har samma placering om än något större i diameter, vilket tyder på att den använts mellan de två original varpbrickorna (annars skulle den säkert ha glidit ur låstapparna!)Nåväl, det visar sig säkert om den fungerar.

Sedan har vi två något fyrkantiga skälspröt/käppar? Därefter tre platta skälspröt och något som jag uppfattar som hjälpmedel vid mönster plockning. Har en liknande till min bandvävstol.

Tittar vi i vänsterkanten på bilden så ligger där ett spröt som är längre än alla de andra. Tror kanske det är ett spröt man rullade upp vävnaden på. Förklaring kommer längre ner.

Metallpinnen har jag inte ännu någon förklaring till. Kan vara en sticka som man fäste tygändans varptrådar runt innan man klämde fast varpen i bordshållaren. Kan också vara ett plockspröt för breda vävar. Eller?

Till höger om metallpinnen kommer då de åtta bitarna av korsettfjädrar. ??? Alla lika långa som varpstickan. Kan ha varit använt som spröt vid varpningen eller kanske som spröt vid tygupprullningen.

Tygupprullningen??? Yepp, står helt klart i beskrivningen hur man kan väva remsor a 3 m varp som sedan sys ihop till en filt! Står också att det skall vara 3 breda (full bredd) samt 2 smalare (står inte hur smala!).

Förutom alla dessa "pinnar" så fanns det också fyra stycke spröt med rörliga änddelar! Gamla tiders vävstolar hade i bland spröt med klack. Tror bandgrindsspröten kan ha använts på samma sätt.


Då de går att reglera breddmässigt så kanske de användes både när man varpade med tjockt garn- för att klämma ihop varpen INNANFÖR låspinnarna.

Och alternativt för att kunna "dra på" en smalare varp jämnt och fint. Vad tror ni?

Varja rörlig änddel är tillverkade i ett enda stycke som borrats och sedan filats upp ett passande spår till sin respektive spröt ända! (Tjockare spröt har ändar med tjockare hål - tunnare spröt med tunnare hål). Helt klart är dessa handgjorda!

Det fanns ju en "pinne" som var längre än alla andra. Den enda plats jag kunnat tänka mig (förutom som ett vanligt något tjockt spröt) är att det är någon form av upplindnings-verktyg för själva tyget.

Tittar man på fästet, som skall skruvas fast i ett bord eller dylikt, så ser man att i toppen på spännskruvarna så finns ett "precis" lagom stort uttag för en sådan här "pinne"!

Hittar ingen annan funktion för dessa "uttag" och som jag skrev här ovan så finns det beskrivet hur man väver långa remsor för att sy ihop till en filt! Även andra större saker som draperier, kuddar och annat för hemmiljön finns föreslaget.

Tittar vi sedan lite noggrannare på en detalj av bilden i beskrivningen så finner vi lite detaljer att lägga på minnet.

På bilden (1) är urtaget i den vänstra spännskruven inringat.Bildens Eugenia har bara tu-delad klämmapparat. Den i min lådan är tre-delad!
Man ser (2) tydligt att man lagt i två spröt i tygändan för att hålla ut varpen.

Eventuellt är det (3) två mönsterspröt som fått sitta kvar.
Varpen verkar (4) bara vara fastklämd utan fram-knytning. Eventuellt kan den där stålpinnen vara fäst i denna ända?

Slutligen, så här skall man sitta för att korrekt kunna arbeta med Bandgrinds väven Eugenia!!! Enligt medföljande beskrivning.

Kommer tillbaka med mer info från varpning, uppsättning och vävning lite längre fram. Till dess
Kram från Beppe o Ann

Textil-Eugenia

Var på Erikshjälpen i Skene idag och gjord lite loppis-fynd.

Hittade lite knypplingsmönster jag inte hade (tror jag - har inte kollat ännu) samt en påse hemsvarvade knyppelpinnar i något sorts blånat träslag.

Dessutom en stor hemlig trälåda märkt med Ystads Sockerbolag som fått ett hemmagjort lock med knopp.

Inuti lådan hittade jag en grov bandgrind med tillhörande bordsfäste samt en "himla" massa tillbehör.

Där fanns många stickor för inslag och en sorts "kläm-varpboms-sats". Hälften får jag nog lista ut själv vad de
                                                               skall vara till.

En gammal handledning på tyska och en handledning och mönsteranvisning på danska fanns också med.

Bägge märkta med Sara Wiborg 1891 den tyska dessutom med Solberga.

Undrar just var bandgrinden kommer ifrån - tysk+dansk+Solberga+Ystad???

I lådan fanns också en liten vitröd vävnad i mycket grovt garn samt en lång teknik provvävnad i röd vitt garn samt en liten
                                                           lapp med spretig
                                                           text ..skånska...".

Nåväl samtliga vävrör är gjorda i metall och har lite rostangrepp så de kommer att restaureras innan provvävning.

Med följde också ett par extra fäste för vävrör dimensionen något tätare. Kanske har det funnits en omgång finare vävrör för finare vävnader?

Undrar just om det finns någon annan där ute som har en likadan Textil-Eugenia??? Hör i så fall av er och berätta lite om hur man drar på varpen.

Kramis från Ann o Beppe