Kassetvävstolen FIA - vävning

NU!!! Äntligen har jag fått justerat den för snart 2 år sedan inköpta kassettvävstolen FIA!!!

Det visade sig att gavelsidorna inte var ett "maka" par utan att den ena hade överliggar fästet 7 mm längre fram på sidogaveln (den högra gaveln)!!!  Detta gjorde att slagbommen slog snett och att det inte gick att väva inslag 90 grader mot varpen.

Måste tillstå att jag HADE problem även vid monteringen av stativet!!! Fick ta i lite för att få ihop ställningen!!! MEN det gick!

Vad är nu då en kassettvävstol och vilka fördelar har den?  Jo, fördel nr 1 är att det är två kompletta insatser (liknande en bordsvävstol) som lätt går att byta mellan. Dvs man kan ha två olika vävnader igång SAMTIDIGT!

Man kopplar lätt  ur "karbin"krokarna i undre skaft delen av solvpaketet, lyfter ner solvpaketet med upphängning och även slagbommen och på ett smart sätt fälla ihop och fäster dessa vid "kassetten"!!! Därefter tar man tag i kassetten, lyfter den uppåt i framkanten och drar sedan den mot sig så att de små styrfästena i baksidan av kassetten kopplas loss.

Omvänt sätter man i kassett nr 2 och hänger upp solvpaketet och bommen, kopplar på "karbin"krokarna och voilá kan börja väva!!!

Har som sagt lyckats justera så att slagbommarna i fortsättningen packar inslagen helt korrekt!  Och börjar provväva en lååååång varp, 17,65 m!!!

Varpen är ett "arv" efter en gammal vävlärarinna, Maja P., och är i tunn varptråd. Denna varp vet jag inte vad hon tänkt göra med MEN jag färgade den i batikliknande mönster i lila/ceris/blå/grön färg.

Till inslag hade jag två alternativ - ett tunn halvblek stränggarn som jag ärvt efter min farmor. Hon arbetade som spinnerska på Gamlestadens Fabriker i början av förra seklet. Där hade hon blivit vid trassligt kasserat stränggarn som hon tog hem och redde ut! Vi talar om ca 1908!!!  Detta stränggarn tänkte jag använda som glesrips inslag till en lång härlig löpare till mitt stora bord.

Det andra inslags alternativet jag har är ett tunnt garn i bomull/lin/rami/hampa som jag blivit vid ca 10 kg av billigt hos Kinnagarn. Det tunna garnet har jag övat öglespinning på och har nu 1,5 kg tretrådigt mjukt inslagsgarn. Tanken var att väva likså några meter smala långa handdukar i denna kombination.

Vid uppsättningen av varpen fick jag mig många goda skratt när jag kom på hur galet jag i vissa fall bar mig åt.  Visade sig att jag förträngt massor!!! Största gapskrattet kom då jag i min iver fått till ALLT - även knutit fram - och upptäckte att jag glömt sätta i slagbommen innan framknytningen!!!  Nåväl, NUMERA vet jag PRECIS hur man monterar isär en sådan slagbom och HUR man får i den runt varpen!!! Måste säga att upphängningen i stång och självlåsande muttrar var SMART!!!

När jag började väva upptäckte jag att jag nog valt FEL sked alternativt inte TÄNKT när jag skedade för INTE blev det speciellt mycket rips på den uppsättningen! Varpen liksom gled ut och ansåg att den hellre ville bli en variant av tuskaft!!! Nåväl ser fint ut och duger gott till handdukar.

Hm... skall nog skeda om till 4 trådar i vartannat rör innan jag väver löparen. Och skall komma ihåg att rips inslag skall vara ett tjockt och ett tunnt - inte som just nu bara tjocka!!!

Och en annan sak. Den här vävstolen är JÄTTEHÖG!!! Inte dög min goa kontorsvävstol då den var för LÅG, inte dög Ikeas höga barstol då den var för HÖG - MEN den där "löjliga" vita barstolen jag vann på lotteriet på Skene Marten för 2 år sedan - DEN var PERFEKT!!! Så det fanns nog en anledning till den vinsten!!!

Ja man lär så länge man lever!!! MEN samtidigt är det ju en tjusning, utmaning och charm i att klara av alla "troll" som dyker upp innan allt fungerar som det skall. Därefter är det ju bara maraton-vävning (17,65 m)!!!

Tja, så här ser min vävhörna ut, öglegarnet, själva väven...

Hej på er alla! 

Det har nu återigen gått ett bra tag sedan sista inlägget. Mycket har hänt och jag har helt enkelt inte hunnit med!  Kanske något positivt att livet är fullt av händelser och att tiden inte räcker till allt MEN min intention var att jag skulle ta tag i den här bloggen!!!

Det får bli mitt nyårslöfte!!!   Under tiden får ni den här årliga hälsningen:

Provstickning av nytt sockmönster - Elizabethian

Jaha, då var det dags att ta tag i denna blog igen. Börjar med att berätta lite om ett projekt jag deltagit i:

Provstickningen av Anna Nilssons design socka  Elizabethian

Har fått förtroendet och äran av att ha varit med och provstickat ett nytt mönster ELIZABETHIAN!

Kan stolt säga att det är ett jättefint mönster med finfin passform.

Har storlek 41 och lite tjockare vader än normalt(?) så jag gjorde en liten stickjustering i början av mönstret för storlek L.
Första strumpan (den med turkos skaft) stickade jag därför med 3 mm stickor istället för 2,5. Garnet jag använde hade nästan samma meterantal som i mönstret. Den turkosvita sockan blev perfekt över vaden MEN mycket stor i övrigt - hihi, passar husses 42:er bättre!!!

Nåväl försökte då med ribb och första mönster omgången med stickor 3 mm OCH gick sedan över till stickor 2,5 - OCH SE då blev det en helt perfekt socka. Jämför de båda sockorna så ser ni själva vad 0,5 mm gör för skillnad!!!

Hade nästan i ren glädje stickat ända fram till vristen på andra sockan då jag upptäckte ATT jag glömt att byta stickor!!! Så nu har jag repat upp ända fram till stickbytet (där mönster omgång 2 börjar på skaftet). Bilden visar den bit av 3:e skaftet som stickats med 3 mm och just bytts till 2,5 mm stickor.

Det var kabel omflyttning i vart 3:e varv så för att hålla reda på NÄR det var dags lät jag en färgad garnstump följa med. Underlättade enormt mycket!!!

Det är precis samma garn i alla sockorna MEN det turkosa är färgat och har då svällt ut. Så slutresultatet blir på de vita sockorna att de kommer att bli jättefina och mer fluffiga!

Det har varit jättekul att få vara med och ni som undrar så finns mer info från designern att hitta här:

http://www.ravelry.com/patterns/search#query=Elizabethian
http://www.ravelry.com/projects/annastickar/elizabethian

Jaha, då vart det dags för att ta tag i den här bloggen igen!!!

Jaha, med över ett år sedan sista inlägget så vart det dags att ta beslutet blog eller inte(?) Trots allt så är det ju en hel del som inte har Facebook (där vi har huserat under sista året!). Så här kommer inom kort en resumé vad som hänt sedan sist!  Upptäcker till min stora glädje att själva editorn verkar ha uppdaterats till en modernare variant!!! Kanske inte så frustrerande som dem gamla(?) Så låt oss hårdtesta editor ett tag framåt

Yepp, alla lamorna är kvar och har vuxit till sig, fåren också fast ett par har försvunnit och en del nya har tillkommit. Husse, Emma och Hobbe är kvar och vi har fått ett betydligt större betesområde sedan sist.

Matte har börjat städa ut en del gamla vävstolar och annat "inte bra att ha" (enligt husse!). Det gäller att koncentrera sig på det man verkligen vill syssla med!!!  = Inga mer spinnrockar enligt husse. Fick i alla fall köpa en liten smidig kassettvävstol i höstas och "slaktade" i gengäld en 4-5 st gamla!!! MEN  sparade en hel del finfint material till min svarv!!!

Har även köpt ett par "stickmaskiner" - med tillstånd av husse!!! Sitter just nu och testkör en "ny" gammal Knittax med resårtillbehör.  Slutbedömning: stickar bra MEN  behöver en grundlig rengöring!!!

Har också fått en ny "Regina"-kompis som också har Knittax!!! Massor av möjligheter öppnar sig alltså!!!

Skall även delta på Facebook i ett  s k  spinnevent  "Tour De Fleece" där man sätter ett eget mål och sedan försöker tävla med sig själv att uppnå målet under tiden doma häringa cyklisterna kör sina etapper i Tour de France! Till detta evenamang har vi hittills sköljt upp och tesat ca 15 kg ull. Finns också en hel inköpta topsband och hund ull att tillgå!!! Får se vad som blir färdigt i varje etapp!

Tja, återkommer inom kort med utlovade Resumé!!!  Kram Ann

Dagens överraskande och stora händelse

Idag hände det något helt fantastiskt!!!

När matte kom ut så kom alla fåren rusande och skulle ha godis. Heffe kom stormande ner från "högsta punkten". MEN Alba kom inte.

Matte ropade och lockade men Alba vill inte komma så matte blev lite orolig och trodde eventuellt att hon satt fast. Tittade närmare och såg något vitt som låg mellan frambenen.

Plötsligt höjde sig en ormliknande liten hals med ett pyttelitet huvud på upp från det där vita.

Häpen tystnad och sedan rusade matte in till husse. Grattis "morfar"!!!

??? Är det Ulla eller Lilla Mäh? Nä, det är Alba!!! Husse trodde matte skojade med honom. Men till slut fick hon med både honom och havrehinken ut. Och där låg en liten liten lama!!!

Hur har det här gått till undrade husse??? Ingen aning svarade matte och alla vi får som stod en liten bit därifrån i en halvcirkel undrade också.

Matte gick sakta fram mot undret och Alba tyckte hon var lite väl närgången så hon la öronen bakåt och höjde svansen. "Det är min baby - kom inte närmare". Matte svarade med att böja sig ner och försiktigt skjuta fram foderhinken i gåva.

Alba sänkte nådigt ner huvudet, luktade och lät sig sedan väl smaka! Matte lutade sig lite längre ner och kikade under Albas hals. Fölet verkar vara helvitt utom i huvudet där det bär ljust kolafärgat.

Under tiden hade morbror Heffe fattat att det var mer mat på gång! Knödde sig fram och dök också ner i hinken. Dom här syskonen delar på allt - till och med hink!!!
 

Matte flyttade hinken för att se bättre och då gick både Heffe och Alba iväg en bit. Matte passade på att försiktigt plocka bort torkade delar av foster-hinnan som satt kvar och prata med fölet. Oh, så mjuk päls.

Alba kom tillbaka med öronen fram och ville ha tillbaka sin unge. Vilket hon fick ihop med en massa beröm. Sedan gick alla vi andra försiktigt därifrån.

Vi har nu sett att ungen varit uppe på benen och även fått sett att den diar. Nu gäller det verkligen att läsa ikapp i mattes nyinförskaffade "lama-bibel" och den där "likställda kompassen".

Dagens stora projekt blir väl att titta till dom lite då och då och hoppas att Liten höjer svansen så att man får se vilken sort det är!

Spännande dagsutsikter alltså!!!    Kram Beppe

Vad har hänt i Hulta sedan sist?

Hejsan igen! Nu må ni tro det har hänt en hel del i hagen sedan sist.

Lilla Mäh fick lammförlamning och höll på att dö för oss. Vår snälle veterinär kom på stubinen och sedan vart det rena sjukhuset i vår lagård. Tänk Lilla Mäh fick en filt att sova under! Och en flaska med dropp och sedan även sprutor. Och matte satt och höll huvudet högt för att hon skulle kunna slippa få ner vätska från magen i lungorna.

Nåväl, vi får knödde oss in och sympatiserade med vår kompis och tröstade matte. Till och med lamorna stod i dörröppningen och hummade tröstande.

Strax innan midnatt så kunde Lilla Mäh hålla huvudet uppe alldeles själv. DÅ fick hon godis på flaska - en rejäl dos varmt sockervatten med mineraler, salter och finmalet havremjöl. Hon åt girigt och sedan somnade hon gott. Matte var ute och lyfte i henne ett par gånger och matade på. Mäh blev en aning piggare för varje gång.  Några dagar senare med allt tjockare gröt och kalksprutor så kunde hon äta alldeles själv och resa sig helt själv och nu är hon sitt gamla jag igen.

Matte skulle plocka bort en pinne i Idas klöv i onsdags. Hon fick tag på mycket skygga och försiktiga Ida och det tyckte Ida inte om så hon gjorde ett krumsprång så att både matte och hon själv dröste i backen.

Matte slog sig rejält i hela korsryggen men lyckades få bort pinnen! Så nu har vi en rejält justerad matte! Hon säger att det gör jätteont! Så vi har beslutat att vara jättesnälla ett tag.

Inte nog med att matte drattade på öronen i onsdags. Hon gjorde en ny vurpa i torsdags för hon trasslade in sig i ett lossnat staket. Det var så att Heffe är nyfiken och hade fått av haspen till ledet borta vid lagårn och nyfikna lamor går då ut! När sedan matte och Emma kom ut för att mata oss så rusar Emma iväg uppåt skogen för att "hämta(?)" lamorna. Ett stort brak följt av av ett mindre brak och så vart Emma och lamorna långt uppe i kullen UTANFÖR staketet.

Förtvivlad matte körde in oss får med mat och stängde lagårdsdörren. Fick kallat tillbaka Emma och stängt in henne i huset samtidigt som mathinken fylldes på. Sedan skyndade matte så gott det gick upp i kullen på lama jakt.  Kom, kom, kom lamorna hördes över nejden flera gånger. Dödstyst i övrigt och vi väntade spänt på att dom där lamorna skulle svara - för det brukar dom göra när hon ropar på dom!

Till slut vände matte tillbaka helt förtvivlad - såg lamor på rymmen som inte gick att fånga. Hon genade tillbaka samma väg som Emma och lamorna rusat iväg. Tänkte inte så mycket så det bar sig inte bättre att hon trampade i det nerrivna fårstängslet och fastnade. Ett tjut och en duns hörde vi och sedan en ledsen matte. Lamorna, ja dom hade redan kommit hem och hummade högt här utanför lagårn. Till och med matte hörde dom och blev mycket gladare på en gång och lyckades trassla sig loss.

Husse kom hem och möttes av en halvgråtande matte och fick hjälpa till att laga haspen och förstärka ledet med massor av lastpallar. Så nu får dom gå runt via ingången vid soptunnan - i allafall tills det går att stolpa ner ett par stolpar till ett rejälare stänge.

Efter all uppståndelse så åkte matte hem till sin bästis i Upphärad. Dom "gjorde" loppisar och sedan när matte kom hem så drabbade Montezumas hämnd henne. Nu är hon både skadad i ryggen, ett knä och har varit magsjuk i snart 4 dagar.

Och nu är vi framme vid vad som hände idag!  MEN det blir en helt egen berättelse!
Kram Beppe

Lamorna i Hulta

Nu har vi "lama"-djur här i Hulta!!! En av varje sort. Stoet är två år och hingsten är ett år. Det är mycket försiktiga och vaksamma djur, men snälla.

De är mycket elegant byggda och har en lång hals som gör att dom har bra överblick över omgivningen. Man kan jämföra dom med giraffer och strutsar vilka utnyttjas av mer korthalsade betande djurslag som vakter! När dessa "vakter" varnar/larmar så flyr gräsätarna. Det är detta man
utnyttjar genom att låta lamor gå med får!

Vårt 2-åriga lamasto heter Alba och är nästa helt vit. Hon har en bred orangebrun båge på varje sida om huvudet. Bågen går från öronbasen neråt och följer ganaschen en liten bit. Hennes pappa, Sebastian, är också vit med fläckar på bägge sidorna av huvudet. Mamman är mörkt svartbrun med bläs.

Vår 1-åriga lamahingst heter Heffe Klumpen, Yepp efter heffaklumpen i Nalle Puh (som båda våra tvåbeningar gillar) samt att chef/ledare på spanska uttalas (h)effe.

Dom är helsyskon. Heffe kommer att bli kastrerad längre fram för vi vill inte ha "lamaavel" bara "ull-leverantörer".

Varför vill man då ha lamor och hur hittar man sådana djur? Jo, matte läste redan som ung alla reseskildringar om Sydamerika.

Allt ifrån indianerna i Amazonas och inkas i Peru samt om djurliv i hela Sydamerika ända från Eldslandet till Mexico. Och förälskade sig i dom där som kallades lamor!

Matte sysslar också med textilt hantverk, spinner, väver, färgar osv. i mån av ork. Därför finns här f n 10 st får som försörjer hantverket med fiber-material. Och även en del kompisar som sysslar med ull. Hon jobbade/höll på med hästar i 30 år tills sjukdom och operationer gjorde att armstyrkan inte klarade detta mer.

Här var det djurlöst och tomt på utsidan i två år sedan klarade dom sig inte utan vi (fåren) införskaffades. Husse är numera pensionär sedan 7-8 år så nu har matte "extra" armar som hjälper till.

Nåväl, matte har i ett par års tid funderat på alpackor för det är ju "små-lamadjur" och dom finns ju numera att tillgå här i Sverige. Men dom är jättedyra och sjuklönen låg. Sedan upptäckte matte att det FINNS riktiga lamor i Svea rike! OCH då kostar dom inte riktigt lika mycket!!! En "billig" alpacka motsvarar i pris 2-3 lamor. OCH det var ju lamor matte egentligen ville ha!!! Och dom kan man ju också spinna av!!!


Nä, här skall det inte vara enstaka djur utan skall man köpa in något så skall dom i alla fall vara två! Matte kollade Blocket m fl annonsställen och nu för en månad sedan dök det upp ett ställe med två lamor till salu!

Matte ringde och talade om att vi väldigt gärna ville ha just två lamor och undrade om vi kunde komma överens. Vi får höll alla våra 40 st klövar. Och se det gick nog att prata ihop sig.

I fredags vart dom iväg och kollade in lamorna och DOM kom med hem!!! Så nu är vi lamaägare!!! Transporten från Skåne gick helt perfekt. Matte talade om att "dom där nere" sagt att lamor la sig ner och var lugna att transportera - Och det stämde!!!

Redan när dom kom hem på fredagskvällen så stog det nyfikna grannar och väntade. Så dom fick hjälp att lasta av dom där lamorna. Först hände ingenting för lamorna gick längst in i släpet och sedan fick matte smyga in och försöka få ut dom. Yepp, då kom dom fort ut vill jag säga! Alla vi får stod och tittade på och fick syn på något som liknade långbenta får med strutshalsar. Eller som lille Calle, 3,5 år, sa "men vilka konstiga kroppar dom har dom där hästfåren!"

I början var dom mycket blyga och smög omkring i hagen. Matte hade stängt in dom i lilla hagdelen utanför köksfönstret för att ha koll på dom!!!

Extra stängseltråd fixade dom i onsdags så nu är lilla hagen återställs med "hingststaketshöjd" 150 cm!!! På lördagen hjälpte vi matte att fästa på två rader tråd för att vi skulle kunna dela hela hagen med nykomlingarna.

Sedan i lördags har nog hela Hulta och några till varit och inspekterat hur lamor ser ut. Alba och Heffe smyger inte iväg och gömmer sig längre. Bilar, två- och fyrhjuliga motorcyklar,

joggare, hundar på promenad bryr dom sig inte längre om att gå undan för.

Dom står ibland nere vid vägen och kollar noga in vad som händer och ibland längst uppe i backen och vilar. I början sov dom nere vid skjulet, mellan stängslet och skjulet där maten serveras, men nu har dom bäddat upp var sin lega halvvägs upp i backen bakom lagårn.

Ringen längst upp finns det lamor i och ringen nere till höger deras vaktande hund Emma. Själv står matte längst nere vid den spännande vägen med ryggen mot staketet. Härlig kvällssol var det i lördags!

Mat, dom äter ALLT. Gillar inte pepparkakor ännu så dom får vi får i extra ranson!!! Toppen! Matte har lagt deras mat högt upp på en ståltunna - vilket är fusk för då kan inte vi får äta upp den! Sedan har dom lärt sig att komma på VÅRT lockrop: Kom kom flickkkkkorna! Och numera så luktar dom bägge två på mattes hand så hon är jättelycklig. Och vi får alla både hackad vitkål, morötter och äpplen i tillskott utöver havre, sojakross och torkat bröd. Idag fick vi även extra mineraler
                                                         och det gillade vi får och lamorna!!! Imorgon skall dom öppna
                                                         en ny höbal och då blir det fest!

Höet är allra godast nyuppackat!!! Fast det verkar som om lamor äter hö hela tiden oavsett om det är grovt eller fint. Heffe äter massor!!!

I fredags fick vi också hem ett par buntar långa stolpar. Matte säger att så fort det går att hägna in åkern framför huset så skall vi få en jättestor hage till!!! Och sedan skall dom hugga ur bland träden nere vid ån så vi skall få gnaga goa saftiga grenar. Undrar just om lamor gillar sådant eller om vi får ha
                                                        det godiset för oss själva?

Men nu närmaste tiden får vi koncentrera oss på att "tämja" lamorna, d v s enligt matte att vänja dom vid oss alla och att bli klappade, få dom att lyfta fötterna, få på sig grimmor, låta sig ledas samt slutmålet låta sig kammas så att matte får lamaull att provaspinna!

Tja, verkar bli en livad vår för matte har beställt en ny klippstol till oss och det blir att under några veckor klippa oss får också. Fast husse hjälper ju till också så det går nog bra i år också.

Du matte, den här nya editorn är precis lika dum som den gamla! Grejorna vill INTE placera sig där jag skriver! Nu tar jag och slutar för idag och så kan vi gå ut och gå med Emma.

Hej då allihop, Beppe med viss hjälp av matte